Ottarsloppet del 2

.....efter startdebaclet så ställer jag siktet framåt och passerar några cyklister, kommer in i ett lite stökigare parti som jag vet sedan tidigare medverkan, bjuder på rötter och större stenar och det är lätt att tappa fart, om man inte har bra flyt. Går över förväntan där och närmar mig ett mindre "tåg" av cyklister..."måste hinna fram innan grusvägen" Fullgas genom skogssektionen för att hinna fram till klungan innan det längre grusvägsavsnittet tar vid...och lyckas med det precis, sprintar ca 50 meter när jag kommer ut ur skogen och lägger mig längst bak på rulle och slipstreamar. Ingen aning hur vi ligger till? Men planen är att bunkra lite kraft en stund , för att sedan försöka avancera ytterligare och trycka på gasen i rätt ögonblick. Sedan så ville jag hela tiden positionera mig så optimalt det bara gick, köra hårdare uppför och få en lucka till de bakom, för att sedan (förmodligen) bli inplockad utför, då jag skulle tappa lite fart gentemot de dämpade hojarna.

Vi blir ett litet gäng som håller ihop, men jag håller bra fart både uppför och utför, även på de riktigt bökiga avsnitten, vilket gör att jag lämnar varje grupp bakom mig och tar sikte på nästa. Cykeln känns helt grym! Det studsar en hel del, men på de enklare avsnitten och uppför så flyger jag...

Det finns en lite längre backe på banan, som brukar kännas och som jag har gjort några avgörande ryck tidigare år. När vi kom dit på första varvet, så höjde jag farten och bara seglade upp, jag närmade mig nästa grupp och direkt efter krönet så var jag ikapp..

Hamnar i en grupp om 3-4 cyklister och beslutar för att hålla mig där en stund, det har trots positiv framfart kostat lite för benen och behöver "vila"

Vi håller ihop på grusvägarna in mot Ottarsborg, elljusspåret och varvningen..

Elljusspåret är mumma, det passar mig perfekt! Ganska tungt bitvis och små backkrön som det gäller att få med fart upp på..

Jag trampar på och skakar ur benen och gör mig redo för vätskelangning, när jag vänder mig om och ser att 2 stycken har släppt?

Nu är vi endast två kvar och jag tar emot flaskan ifrån Hanna och ut på nästa varv.

Foto:Nina

Men vid varvningen sjunker farten lite och snart är vi tre personer igen

Jag känner mig fräsch....och börjar klura på hur jag ska spela ut mina kort?

Det är ingen ide att sticka nu, det är bättre att hålla ihop tills det blir lite mer kuperat och vi lämnat de längre grusvägarna bakom oss. Passerar "vattengraven" där det gick åt pipan vid första varvet, inga problem denna gång och brände mitt i traktorspåret (vilket jag borde ha gjort förra gången)  

När vi kommer ut på ett större fält och kan se långt framåt i vägens riktning, så syns en större klunga.. "Yes!" tänker jag och känner lite extra energi som kommer och bedömer att det är rimligt att komma ikapp dem. Grusvägen börjar gå uppför och in mot skogen...."nu är det dags!" kryper i blåstället stämplar in och tänder grillen.......

Ställer mig upp och höjer farten och någon minut senare så passerar vi en ensam cyklist och bombar vidare. Jag skymtar då och då ryggarna på den större klungan och vi har närmat oss.

När vi kommer till den längre uppförsbacken (favoriten) så ser jag att de är ca halvvägs uppe, "Nu jäklar!" Jag mosar på och ser hur snabbt avståndet minskar...och de hinner precis över krönet, när jag når toppen av backen. Därefter blir det en längre utförskörning och på den så tätar jag slutligen luckan och är nu med i vad jag kan se...en klunga med starka åkare. "undrar hur vi ligger till?" 

Här känner jag igen lite folk, Per, Hampus, Gävle cyklisten,CK Uni....

Det har tagit ut sin rätt att jaga ifatt dessa herrar, men jag känner mig fortfarande pigg och stark. Eftersom jag inte har hängt med i denna gruppen, så vet jag inte hur status är och vem som krokig eller på hugget? Men eftersom loppet nu pågått i ca 1 tim 30 minuter, så är det nog ganska jämnt skägg, då de håller ihop.

Jag får då höra ifrån en funktionär "Ni har 4 stycken för er"...."vi slåss om top 5 alltså!"

Det var lite oväntat? Men icke dess mindre glädjande..

Jag känner att det finns goda eller rent av självklara möjligheter att fixa 5:e platsen....jag får kanske lite hybris, men har svårt att se hur någon skall hänga med på en fartökning i elljusspåret innan mål...det gäller dock att ta sig dit först.

Helt plötsligt så stupar Hampus framför mig , ser ut som om en rot skickat framhjulet 90 grader och bjuder på en faceplant... 

Han stönar fram att det gick bra och jag trodde inte att han skulle komma tillbaka igen, men en stund senare så är han med i tåget igen.

Jag trycker på lite i någon uppförsbacke och hoppas att rosten bränner hårdare i andra ben än mina egna...

Men det är ingen som kastar in handduken ännu...

Nu börjar vi närma oss grusvägen tillbaka mot målområdet och där är det ingen idé att försöka på någon utbrytning, det lutar mer och mer åt elljusspåret eller möjligen strax innan det...

Innan elljusspåret är det som ett skogsmaskinsspår, småguppigt och stötigt...inte omtimalt med helstelt och där skulle ett ryck passa sämre än elljusspåret, men jag skulle kunna höja farten successivt där.

Samtidigt som jag planerar spurten, så har vi endast ca 500 meter kvar av grusvägen. Jag har precis varit upp och gjort en förning, faller tillbaka och tänker "mysa" lite på rulle för att sedan slå till...

Exakt då!!

Så krokar mitt styre i Per´s och jag blir inte så stressad av det och tror att allt ska lösa sig i nästa skede. Men! det blir lite vinkel på styret och däcket drar rakt ned mot diket "Ähh va fn!!"

Farten är ändå runt 40km/h så min första tanke är att nu går det riktigt illa...!!

Men lyckas kontrollera och sikta ned hjulet i diket och planar ut på en potatisåker och ned i en plogfåra..."K#"!!K

Jag blev helt matt....."det är fn inte sant!!"

Det var ca 2 km kvar till mål och moralen gick ned i botten...."Nu skiter jag i detta...kan lika gärna hamna på 15:e plats" Riktigt surt att trots en dåligt start, ändå vara så nära att nå målsättningen, men sen ställa till det i avgörande skedet..."suck!!"

Jag tar cykeln och springer upp på vägen igen....nu är gruppen ca 2-300 meter bort...

"I helv##e heller" jag lägger i högsta växeln och skickar in det jag har......"det finns en möjlighet kvar" om jag kommer ikapp dem innan elljusspåret, så kan jag kanske fixa några placeringar bättre, men då har jag bränt av min spurtkanon redan.

Kommer in på "skogsmaskinspåret" och tar faktiskt in en hel del, men då tror jag också att gruppen har börjat höja farten och slåss om positioner. Jag närmar mig och närmar mig....borrar ned huvudet och passerar Hampus, som ropar lite peppande.."kör nu!"

Jag har fokuserar på nästa bakhjul och min splitvision hade inte klarat av ett pilottest på flygmedicin...det är lika med noll.

Ca 1 kilometer innan mål, så delar sig stigen och drar 90 grader till vänster och i samma sekund som jag är med längst bak i gruppen, så tappar jag den direkt, när de svänger och jag fortsätter rakt fram...ridå!

Vänder om och jagar på nytt....

Nu är det ca 8-900 meter kvar till mål och när jag kommer upp på elljusspåret så har jag dem ca 50 meter framför...men benen har sagt upp sig, då jag strött resurser runt omkring mig och det blir inget närmare än så....ca 2-300 meter innan mål så kastar jag in handduken och inser att det inte blir någon bättre placering än 9:a idag....

Kör på och följer banan som den alltid har gått, man drar ett varv runt fotbollsplanen och sen ett upplopp. Detta var ju något jag visste om, eftersom jag sett vart målet stod långt innan start, men jag var trött, less och glömde bort....

Hör folk ropa  "hitåt!!" "Fel väg!" jag vänder om och fattar inte vart jag ska?

Stannar upp och ser då Hampus kommer farandes förbi....

Jag hoppar upp på cykeln och lyckas få upp fart som räcker till en spurt in mot mål och tar tillbaka min placering och blir 9:a.

Summa summarum: Resultatet dåligt, men med riktigt bra kvitton på att det finns något där...