Lidingöloppet MTB och Ottarsloppet mountainbike del 1

Det var ett tag sedan man skrev något i överhuvudtaget, men som jag brukar sträva efter ute på banan i ett adventure racing lopp, har man inget positivt att tillföra, så kan man lika gärna hålla käften. Men å andra sidan.... inga nyheter är ju så intressanta som dåliga nyheter. Hela våren har varit kantad med magnetröntgen och utredningar av foten och ryggen och det är svårt att behålla fokus på träning och sätta upp mål när kroppen vill något annat. Jag var ändå 100% inställd på att köra Åre Extreme Challenge solo fram till tills för ca 1 månad sedan, men tog då beslutet att släppa tanken och hitta andra glädjeämnen och mål. Hörde av mig till Ryska Posten som är lite som "Leo Getz" karaktären i Dödligt Vapen filmerna och kan fixa allt, men de är i grund och botten en budfirma....som kan fixa allt! Ryska Posten har även ett cykelteam och därav min fråga ställd till dem angående föreningstillhörighet och på den vägen är det.

Blir det inget multisportande, så får jag cykla istället...

Svaren på vad problemen i fot och rygg är, kom för inte alltför länge sedan. Jag har haft/har en inflammation i två ryggkotor som nu börjar ge med sig och känner inte av det alls lika mycket, då jag knaprat starkt antiinflammatoriskt en period nu. Foten som jag såg som det "lilla" problemet har blivit mest intrikat, då det har bildats en nervknut mellan tårna (det som jag först trodde var stressfraktur)  vilket gör att jag får ont efter 1-2 kilometers promenad! Har nu fått kortisonsprutor i två omgångar för att få nervknuten att minska, i annat fall är det en operation som väntar. Men! jag har känt en förbättring efter kortisonet och jag ska testa jogga om ca 1 vecka..börja med 1-2 kilometer och se hur det svarar och sedan öka passens längd successivt.

Men skador är i nanostorlek som livet i sig och där döden ger livet mening, så ger skadorna perspektiv på hur tacksam man ska vara när kroppen fungerar...vilket man alltid ser som en självklarhet.

Men "life finds a way" och nu är det cykel som gäller tillsvidare, men kommer att köra Åre Extreme Challenge i lagklassen ihop med två andra kanoner på respektive sträcka och vem vet, foten kanske blir bättre och man står på startlinjen i årets Adventure Racing VM på REUNION ISLAND i november?....än är inte den sista gelen tryckt.

Ok! det var en liten wrap up.

Lidingöloppet för 5 dagar sedan: Bra start, klantade till det i en flaskhals efter ca 10 minuter och tappade "mitt" tåg och slutade 27:a...inget mer att säga om det, förutom att jag kände att det finns en bra stöt i kroppen, men saknar lite 3*20 minuters intervaller och tid på racehojen som var blott andra gången jag satt på. Jag har en helstel Orbea Alma M-LTD och tanken med just den cykeln var att det skulle vara optimalt för mig på Åre Extreme Challenge, då banan inte kräver så mycket dämpning och går ganska sakta över myrarna och har tunga klättringar. Fast nu när agendan ser annorlunda ut och det blir förmodligen fler mountainbikelopp, så borde jag skaffa en heldämpad xc hoj också som alternativ, får se vad som händer på den fronten. Men cykeln är helt fantastisk! På Lidingöloppet hade jag inte velat ha något annat, men på Ottarsloppet så får jag tacka mina många timmar på gymmet under vintern, för att jag pallade hålla i styret bitvis.

Efter Lidingöloppet

Orbea Alma M-LTD

Ottarsloppet brukar vara en trevlig tävling jag kör varje år, om jag inte varit i Kina och tävlat just då, vilket oftast infaller samtidigt på året. Brukar uteslutande köra i multiklassen, vilket betyder först en halvmara terräng Ottarsloppet löpning på förmidaggen och sedan några timmars vila för att sedan hoppa upp på cykeln och trampa Ottarsloppet MTB 52 kilometer på eftermiddagen. Men eftersom det är en new deal detta år, så får det bli endast cykel....ganska skönt!

Vi kom dit i god tid trodde jag? För när jag skulle börja värma upp ca 1,5 timme före start, så hade de öppnat fållorna och man fick lägga in cykeln?? Va!? Så det var inte så mkt att tänka på, bara lägga ned hojen på gräset och köra löpvärmning i cykelskor. 

Detta event växer för varje år, fler tävlanden i alla startled och bredden i toppen likaså. Jag kom tvåa för några år sedan på cykelloppet och då hade jag kutat innan och tagit en tredje plats, den grejen är lite tuffare dessa dagar...

Jag hade som mål att komma top 5, det vore ett bra resultat i sammanhanget, men allt kan hända och får jag chansen och vittring på seger, så lägger jag upp strategin efter det undervägs. Jag känner till banan bra och tror det är 5:e eller 6.e gången jag kör loppet, vet vilka partier som är mina styrkor och där jag kan avvakta och återhämta mig etc.

Vet också att banan är bitvis jäkligt stötig och stenig vilket skulle bli en utmaning för en odämpad cykel. Körde med Specialized renegade 2,3 däck och tryck ca 1,1 bar...släppte ut lite luft innan start, då däcken svällt lite i solen och gick på känsla. Men däcken fick vara min kompensation, lite större luftkammare och lägre tryck, vilket också betydde högre risk för punktering.

Lineup!

Dags för start!

-15 sekunder kvar!  

Pang! Masterfyrhjuling och tävlingen är i gång....

Ligger perfekt bakom fyrhjulingen och när "masterbilen" svänger av för att släppa fältet, så håller jag mig runt 5-6 plats och det känns fint.

Nu börjar tävlingen och farten höjs och vi susar fram på stigarna i ett soldränkt Vendel. Min plan var att reka banans första mil åtminstone, bara för att inte stöta på några överraskningar under tävlingens kritiska skede, som det är just under de första 10-15 minuterna , då farten är full gas och varje litet missöde kostar många placeringar. Men, eftersom jag var tvungen att lägga in cykeln i fållan, så blev det inget med den saken.

Men samtidigt...jag har kört banan tidigare och det är inga konstigheter, håll din position och trampa järnet bara, så löser det sig.

Efter ca 10 minuters cyklande, så är det fortfarande ett långt pärlband och jag ligger runt 5-6:e plats och ser i ögonvrån en skylt "Varning högt vatten" fattar ingenting? Vadå vatten? "det brukar ju inte vara vatten här?" Vi svänger en skarpsväng åt höger och då uppdagas ett långt lerigt traktorspår fyllt med vatten... (jag har inget minne av att det varit så tidigare?) just sånna saker hade eliminerats ifall jag hunnit reka banan innan...tyvärr! Men jag försöker improvisera och tar ett beslut att cykla där det är som mest "torrt" till höger om traktorspåret uppe på kanten. Med facit i hand så skulle jag dunkat på i traktorspåret, istället så spårar framdäcket i leran och jag glider ned i diket och fastnar med hjulet....

Sekunderna känns som minuter och moralen går i botten..."kan ju lika gärna skita i detta nu" men tar mig upp och trampar igång. Ser flera tåg framför mig och närmast lite ströcyklister då lerfesten decimerat klungan skoningslöst. Hamnar bakom två andra och tänker först, jag åker med här och tar mig i mål "det blir ju ett bra träningspass i alla fall" Men i samma sekund så, "sluta vara bekväm nu" och jag ställer mig upp för att höja farten....dags att jaga!!

To be continued....