Tuff dag på jobbet i Kina

Kapitel I "Tävlingen"

För ca 1 månad sedan så fick jag frågan om att åka till Kina och tävla nu i början av september. Hade tävlingen varit då, så skulle jag omedelbart tackat nej, men nu hade jag en månad på mig att försöka komma i form och det kändes rimligt.

Efter cykelkraschen (för ca 2 månader sedan) så bestod träningen mestadels utav Xbox, lugna cykelpass och lätta vikter på gymmet. Strök alla planerade cykeltävlingar i kalendern och kände " att så länge jag inte har den styrka som behövs för att hålla i ett cykelstyre, så blir det inga race" Gick till gymmet dagligen för att försöka hitta kopplingen ut i högersidan av överkroppen, det gick långsamt. I samband med cykelkraschen fick jag en mer stökig rygg än vanligt och även den har fått en hel del behandling hos terapeuter. Sen kom frågan -vill du åka till Kina och tävla?

Jag gjorde ett löptest på band för att se ifall benen fungerade som de skulle och att hjärta o lungor inte hade gått in i vinderdvala? Blev positivt överraskad och med tanke på att jag hade en månad på mig att höja mig några snäpp, så tackade jag -Ja.

Spände bågen, ökade träningsdosen och började springa mer, men ganska omedelbart så drog jag på mig en lättare stukning och en mjukdelsskada under fotsulan (då jag trampat igenom och landat på en spetsig sten) och efter det så blev de således betydligt mindre löpträning än jag var i behov utav.

Och strax innan avresa så hade jag återfått stor del av styrkan ut i högersidan/armen men var fortfarande svagare än i vänstern (som normalt sett är den svagare sidan) Jag kände mig inte i dunderslag, men det fanns ingen återvändo och nu var det bara att leverera.

Laget bestod utav mig, Clas Björling, Rickard Norlin och Corinne Smit, lagnamnet blev "Team The Avengers" 

Platsen för "The 5th China Eco-Quadrathlon Open Tournament" var Suqian och jag var här förra året också, men då var tävlingen betydligt kortare. 

Sträckorna i år var dessa att genomföra:

Simning ca 2 kilometer

Cykel ca 130 kilometer

Paddling ca 55 kilometer

Löpning(orientering) ca 43 kilometer

Tävlingen gick på söndag och jag och Clas landade på fredag, tyvärr utan komplett baggage? Min bag hade försvunnit i Beijing och nu blev det en jakt på den istället för att börja fokusera på tävlingen. På lördagen så var det förberedelser och tävlingsmöte och jag deltog inte, utan fick åka till flygplatsen och hämta väskan som de tack och lov lokaliserat och förhoppningsvis skulle anlända under dagen. 

Jag kom tillbaka till tävlingshotellet sent på eftermiddagen och det var lite stressigt, men oavsett om det blev hektiskt och en osoft uppladdning, så hade jag nu allt mitt baggage/utrustning och det var det enda som betydde något....Game on!

Det var 27 lag på plats, mestadels kinesiska av naturlig orsak, men även de gamla vanliga topplagen med bekanta Nya Zeeländare, Australiensare och Fransmän. Som lag var vi på pappret rankade 4:a, men allt kan hända och det fanns utrymme för överraskningar.....åt båda hållen.

Uppstigning 05:00, starten var 06:00

Frukosten bestod utav nudelsoppa, godis och chips, därefter busstransport ned till stranden för en simstart.

Efter ett kortare tal av borgmästaren, så påbörjades en nedräkning på kinesiska....

Vädret är totala motsatsen till förra året, då det var grisvarmt. Nu hängde regnet i luften och det var ganska behaglig temperatur för oss som kom ifrån den svenska sommaren 2017. 

En mistlur ljuder och sekunden därefter så skenar alla ned mot vattnet och tävlingen är i gång.

Jag känner mig omedelbart missanpassad i vattnet och hittar ingen bra rytm? Även om första sträckan var förhållandevis kort jämfört med vad som kom efter, så var det kanske den viktigaste och la grunden till återstoden av racet. Efter simningen så var det 130 kilometer cykel på landsväg (med två kortare stigavsnitt, ca 1 km vardera) Men det skulle ju vara fint som smör att tillhöra tätgruppen och kunna åka med i en klunga de båda varven som banan var förlagd, så det var planen och förhoppningen.

Men då måste vi simma bra och hålla jämna steg upp till växlingen.

Jag har ingen aning om vart de övriga i mitt lag befinner sig? jag kan bara göra det jag kan för att komma upp ur vattnet snarast. Jag har en större grupp framför mig och en ännu större grupp bakom mig, jag hamnar i ett vakuum och det känns som om jag har en trål släpandes bakom....det går så sakta.

Men kommer upp ur vattnet och där står resten av laget och väntar på mig...

Joggar bort till vår växlingsplats och gör ett ganska snabbt byte till cykel. De tre topprankade teamen har redan kommit i väg, dessutom en australiensiskt (Peak Adventure) och precis framför oss ett lettiskt/nya zeeländskt team och bredvid oss ett ryskt lag. Så väl ute på cykelsträckan är vi 6:a, ryssarna lämnar vi bakom oss direkt.

Även om jag var sist upp ur vattnet, så betydde det inte att jag inte var sliten....+ att jag inte fick någon kort paus på land innan det var full gas igen.

Clas Björling "Mr Ironman" glider ned på sina tempopinnar och går direkt upp och borrar i spets, det tar inte mer än 2 minuter så håller mina ben på att självantända... 

Clas och Rickard håller farten uppe, medans jag besöker några riktigt mörka platser inombords och har löjligt lätt att hålla mig för skratt. Jag har ingen kontroll på situationen, benen börjar krampa och förtvivlat funderar jag på att ropa "Snoooood" Det är ingen prestige i detta, men va fn!!! ligga på rulle bör man klara av, även om det är en fd Svensk mästare på Ironman bl.a. som håller i taktpinnen.

Jag går upp och gör någon förning lika kort tid som om vi körde "Belgisk kedja" vilket vi inte gjorde. Efter ca 2,5 mil så är vi ikapp letterna och vi möter tättrion och de har ca 5 minuters försprång. Peak Adventure är nästa lag som vi möter och de är ca 2,5 minuter före oss.

Vi startar upp ett samarbete med letterna och håller fortsatt hög fart, men jag sitter fortfarande längst bak med vidbrända & rostade ben. I ca 10 mil hade jag ingen kontroll på situationen, därefter så kom kraften sakta tillbaka och jag vågade böja mig fram och knäcka en gel och dricka lite utan risk för att tappa gruppen.

Vi kommer ikapp Peak Adventure och nu är vi tre lag som kan samarbeta ihop. Men det fungerar sämre i den nya större gruppen som vi nu blivit och mycket på grund utav att Peak Adventure inte hade samma lust att det skulle gå undan, istället blev det ryckigt och snitthastigheten sjönk. Vi gör några försök att hänga av australiensarna, men de lyckas täppa igen luckan varje gång. Peak adventure är ett erkänt starkt paddellag och vi ville helst ha lite lucka på dem innan nästa sträcka som var just paddling. Diskuterar lite hur vi ska göra och bestämmer oss för att rycka vid nästa stigpassage på 1 km. Sagt och gjort! Taktiken fungerar och ger utdelning, vi lyckas skaka av oss Peak teamet, men nu var det endast ca 2-3 mil kvar till växling.

Växlingen till paddling går blixtsnabbt och vi får en liten lucka till letterna omedelbart på ca 100-150 meter. Vi är nu på 4:e plats i racet och det är inte alltför långt upp till tättrion (ca 5 min) som vi höll jämna steg med på cyklingen.

Rickard och Corinne paddlar ihop och jag med Clas.

Vädret är oförändrat sedan starten och solen har vi inte sett röken av och det börjar blåsa upp. Paddlingen var på en gigantisk sjö och hade två ben som vi skulle längst ut och vända på och ta kontroller längst med vägen. Beräknad tid för paddlingen var ca 5,5 timme men landade runt 8 timmar för oss och det var ca 20 minuter långsammare än tättrion. Ut på sista benet så möter vi täten och Sam Clark ropar -I have an offer!...if i kill you, you kill me!... Han var riktigt less.

Letterna som legat bakom oss sedan paddelstarten, men tappat lite konstant försvinner plötsligt?

Jag vänder mig om gång på gång, men de syns inte???

Börjar fundera ifall vi paddlar fel? men det är omöjligt eftersom det bara är åt ett håll vi kan gå.

Efter en stund så får jag veta att på tävlingsmötet så togs reglerna upp för missad kontroll och vilket straff det medgav. Missad kontroll var lika med 2 timmar+ i totaltiden och missad kontroll på löpning var 3 tim+ på totaltiden. Detta betydde att letterna struntade i sista kontrollen på sista paddelbenet och räknade iskallt med att det skulle tjäna på att paddla tillbaka och växla mot löpning. Jag och Clas sitter och spånar medan vi paddlar och inser snart vilka fördelar det var med att inte behöva paddla hela paddelsträckan. Letterna skulle ha en betydligt piggare paddling tillbaka, sen så skulle de vara mindre slitna ut på löpningen och förmodligen kunna ta all orientering i dagsljus.....suck!!!

Vi möter ett kinesiskt lag "Red Bull" som har gjort samma sak fast på kontrollen som låg längst ut på det första paddelbenet. Ifrån att vi hade haft kontroll på våran position i tävlingen, så kunde vi inte alls vara säkra på hur det skulle sluta eller vart vi nu befann oss egentligen?

"Så om letterna får 2 timmar+ för att strunta i kontrollen längst bort, så måste vi paddla dit och ta den och tillbaka till den kontrollen som vi tog senast, för att ta den igen (2 gånger på samma kontroll skulle vi stämpla, en gång ut och en gång påväg tillbaka och det var där de vände tillbaka) på under två timmar, annars hade vi inte tjänat något på det.

Vi paddlar fram och tillbaka på ca 1 tim och 58 minuter...

Men nu börjar vi bli slitna och Rickard och Corinnes båt har tagit in vatten i ett skott och farten har avtagit + att det är ca 1 timme paddling kvar innan växling.

Jag blir mer och mer irriterad, ju mer jag tänker på det, att kontrollhopp skall löna sig. 

När vi väl når stranden är vi riktigt nedkylda och faller ur kajakerna och stämplar ut paddelsträckan ifrån helvetet. Det är på stela ben vi alla stapplar bort till löpskorna.

Jag är helt förstörd i benen och i ryggen som nu stelnat till duktigt och undrar om jag ens kommer att lyckas ta ett löpsteg? "bara 43 kilometer...fågelvägen"

Rickard sätter av och tar tag i orienteringen, vi andra följer efter.

Jag besöker återigen några mörkare platser och trollar med all mental erfarenhet jag besitter, vi jobbar bra ihop som lag och springer hela sträckan, vilket tog oss ca 4,5 timme att genomföra.

Tävlingen tog 16 timmar och 15 minuter, men vilken placering fick vi? det var ju den stora frågan?

Hade letterna fått 2 timmar+ i strafftid för att de struntat i kontrollen längst bort, så hade de slagit oss med ca 8 minuter...

Men! Letterna fick 4 timmar+ i strafftid, eftersom de glömde bort att kontrollen som de stämplade innan de vände tillbaka skulle stämplas 2 gånger (den var cp 6/8 på samma gång) så även om de struntade i cp 7, så missade dem även cp 8.

Vilket betydde att vi blev 4:a totalt och var ett resultat som teamet var nöjda med på förhand.

Detta blev ett riktigt hårt race och en för tuff start up efter en rehabperiod för egen del. Jag gjorde långt ifrån min bästa performance och kunde inte bidra så mycket, men är ändå nöjd med att jag var självgående och blev ingen belastning för laget (förutom på simningen) 

Laget efter målgång

Tack till mina lagkamrater Clas, Rickard och Corinne...stort nöje.