Ottarsloppet's multiklass för tredje gången, hur det gick?

 I Vendel ca 4 mil norr om Uppsala så arrangeras Ottarsloppet och har så gjorts sedan 1969....

Min första medverkan i detta event var 2012 och därefter blev det 2013. Jag har alltid ställt upp i multisportklassen, dvs först 23 kilometer terränglöpning på förmiddagen, för att sedan dressa om och genomföra ett mountainbikelopp över 52 kilometer.

Åren efter 2013 har jag alltid vid denna tidpunkt varit i Kina för att tävla i någon multisporttävling och hade möjligheten till det i år också, men valde att stanna hemma för att träna istället och då passade det fint med att göra en comeback i Ottarsborg.

Denna tävlingsdag har växt oerhört på de år som jag varit frånvarande och är en späckad dag med ett kluster av tävlingar och aktiviteter för små och stora under ett paraply av förstklassigt arrangemang med hög trevlighetsfaktor. Tävlingen/tävlingarna har inte bara ökat i storlek, utan nivån har höjts avsevärt och med tunga namn som Johan Landström och Michael Olsson bland annat i startledet för mountainbikeloppet, understryker detta. 

Ok! nu till min racerapport!....

Backstory....

I måndags skulle jag springa i Hammarbybacken...men det blev gång och inte särskilt snabb sådan, då benen var så pass nedkörda i botten efter en längre period av tyngre träning. Nu var det lite brådis att hinna återfå lite kraft till Ottarsloppet som skulle avverkas på torsdagen. Även om loppet i sig inte är det vikigaste på året, så är det skönt att få lite positiva signaler på hur man ligger i fas med träningen inför Åre Extreme Challenge.

Min vila på tisdagen bestod utav 2,5 timme cykel (luuugnt) + 1 timme gym

Vila onsdag endast 2,5 timme cykel (ännu luuugnare) + massage  

Aktiv vila brukar fungera fint, men med tanke på hur sliten jag varit dagarna innan, så borde jag kanske ha kopplat av helt och skippat cyklingen, men loppen framöver är viktigare och min träning är proaktiv.

Torsdag

Starten för löpningen var 10:50

Innan dess skulle jag jobba i Uppsala, så det blev uppstigning vid 06:00. Kom ändå fram till Vendel i god tid och hade över en timme på mig att värma upp och pilla med utrustningen.

Började jogga runt och känna vart jag hade mina ben....alltså inte att de sitter där de skall sitta, utan i vilken status de befann sig i.

Fick ändå en god feeling "massagen igår gjorde nog susen" tänkte jag och gjorde några farthöjningar, för att sedan återvända till bilen och lyssna på lite musik. 

Niklas Gavelfält kom förbi och morsade och vi växlade några ord. Niklas var min huvudkonkurrent i multiklassen (av dem jag hade koll på) och var således matchen i matchen för dagen...

Min plan var ju självklart att vinna multiklassen, men ville även prestera i loppen var och ett för sig, men i ett möjligt defcon 1 läge, så var allt annat än multiklassens slutresultat sekundärt, det vill säga....försvara eller jaga ledartröjan, etappens resultat är ovidkommande för att dra en parallell till cykel.

Strategin för 23 kilometer springaktivitet var "gör ditt eget lopp" och spara lite på krutet till cykeltävlingen efter.

Uppställda för start och 10 sekunder kvar.....

"det här skall bli kul"

Pang!

Efter en kilometer så ligger jag i täten och känslan är fenomenal!! alltså inte att jag just då befinner mig i spets, utan löpningen upplevs behaglig och inte särskilt tung.

Efter några kilometer så kommer Jonatan Alveus upp jämnsides...."ok, jag kanske har startat lite för raskt??" funderar jag, eftersom Jonatan är en erkänd god löpare, jag sänker farten och låter en lucka växa mellan oss. Efter ca 5-6 kilometer så är det endast 100 meter fram till Jonatan och känslan är fortfarande god "Det här går ju riktigt bra" och smörjer mig med ett inre positivt samtal.

Men!!! Vid kilometer 7-8 så börjar det hända saker!!!!

Börjar titta bakåt???? Då är fokus åt fel håll och jag anar oråd.

Jag ventilerar inte anmärkningsvärt mycket, men benen börjar uppföra sig...eller jag menar inte uppföra sig alls!!

"Va fn är det som händer??" "kom igen nu, chilla och gör ditt lopp" "Vrid ned farten ytterligare, så är du piggare om någon kilometer igen" "Du är fortfarande före Niklas" "Det här är kul"....etc etc...

Jonatan är försvunnen och jag har blivit omsprungen av någon annan, Mora IK står det på ryggen och de negativa tankarna fortsätter strömma.

Jag kastar en blick bakåt igen...

"Du är forfarande före...ehhelv#"e!!"  Niklas kommer bakifrån som en skottskrämd vildsvinsflock...och en tsunami av negativa känslor sköljer över mig.

"Ok, hur fn gör jag nu?" Jag behöver ju ett Ocean's Eleven team för att dyrka upp denna problematik...

Niklas passerar och jag försöker snappa upp hur han låter..."han flåsar ganska ordentligt, mer än mig" ibland kan man gå på lite för hårt, bara för att komma ikapp någon framför och räkningen kommer efteråt, detta var min förhoppning...

Men han bara glider ifrån och ansluter istället till Mora IK längre fram.

Detta var ungefär vid kilometer 8-9, vilket betydde att det fortfarande var 13-14 klick's kvar till mål...

Försökte springa så ekonomiskt som möjligt och rädda det som räddas kan "minimera skadan nu och ta igen det på cyklingen efter" Höll ändå ett ok avstånd till kilometer 11-12, men sen så vart jag lämnad ensam och skadeskjuten.

Vänder mig om igen och ser fler "fiender" närma sig bakifrån."Herregud...ge mig styka, fn va dåligt!!"

Vid kilometer 15 så är jag på gränsen till att avbryta loppet och ta mig i mål gåendes...det kändes så jäkla dåligt! Jag ventilerade knappt och på en Borgskala låg jag runt 10 (lätt ansträngning) men benen fungerade inte och jag började frysa och få håll?? när hände det senast?....lågstadiekilometern..typ!

Vädret var klockrent och en perfekt dag för utomhusaktiviteter i hög puls...

Vid kilometer 16 isch...

Så kommer jag ut på en lång grusväg som korsar några större fält, jag vänder mig om.."där kommer en till!" och "bägaren" rinner över.

"Vad är det för fel på mina ben!!!!" Jag stannar till och börjar sedan gå efter vägen.

Sparkar ned några stenar i diket och funderar över mitt praktfiasko...det var ju inte såhär det skulle kännas. Börjar analysera vad det var som inte stämde?? Är jag sjuk? har jag tränat dåligt? tränat fel? gick jag ut för hårt? hade jag inte hunnit återhämta mig sedan i måndags? lyckas inte räta ut några frågetecken på plats, då jag gåendes undrade hur långt fram det skulle vara till Niklas vid mål om jag började springa "Nu!"...istället för att vandra och sniffa lantluft.

Jag började springa igen och det kändes precis lika dåligt som tidigare.

Innan jag nådde mållinjen, så hade jag passerats av ytterligare någon löpare och strax innan mål så ropade en bekant i all välmening "Ser bra ut Jari!! du ser stark ut!!!" jag svarade inte....

Satte mig i gräset och var fast besluten att packa ihop och dra till Gävle för att jobba.

Niklas kommer fram och vi går igenom loppet ur respektive perspektiv.

Jag är besviken som fasen, Niklas asnöjd och han gjorde verkligen ett kanonlopp på löpningen och var precis bakom Jonatan Alveus i mål...hatten av!

Jag har inga planer på att stanna kvar, men sen så ser jag att det endast är ca 4 1/2 minut upp till Niklas som nu leder multiklassen och då tänds en strimma hopp. Helt ärligt så trodde jag att det skulle vara 10-15 minuter i tid upp till honom, men detta var ju positiva besked.

Men trots detta så var jag inte övertygad, om benen hade visat sig ifrån sin sämsta sidan, så hade jag inget att göra på ett cykellopp om ca 2 timmar framåt i tiden. Men jag har lärt mig med tiden att man inte skall ta för hastiga beslut, utan börja med att göra saker som du kan påverka till det bättre (lite kliché) i den ordning som du skulle ha gjort i den bästa av världar. Jag tar en dusch och äter mat...till att börja med. Därefter så hittar jag ett massagetält "Björks Friskvård" som erbjuder gratis massage på detta event..."WOW!!" riktigt schysst!

Jag får en genomkörare och benen är nästan bortom räddning, men Peter gör det han kan för att väcka några muskelfibrer till liv...

Tack och bock! Nu var det ca 50 minuter kvar till start..."ska jag köra??" Roine Tillberg ifrån Östhammar berättar att man får lägga in cykeln i fållan 45 minuter innan start och det vill man inte missa, för om jag nu ska köra, så behöver jag så bra förutsättningar som möjligt om jag skall lyckas vända på steken. Jag stapplar till bilen och hämtar cykeln direkt och tar mig bort till startfållan för att inmuta en plats i den främre regionen.

När jag lagt ned cykeln i gräset, så bestämmer jag mig "jag kör!!" Med motivering som att det fortfarande fanns en chans till vinst i multiklassen och även om jag skulle göra två dåliga lopp på en och samma dag, så var det bra träning och fick försöka släppa prestigen.

Jag såg inte till Niklas, men han hade väl full upp med sitt och jag gick tillbaka till bilen för att lyssna på lite musik igen och laddade på det viset, istället för att jogga och värma upp på en extra cykel, jag var ju redan rostad..

Starten var 15:00 och jag var på plats 14:45

Nytt lopp, ny strategi...

Jag förstod att det inte (förmodligen med tanke på hur slaktad jag var för någon timme sedan) skulle bli ett lopp där jag slogs om pallplatserna. Så min förhoppning var att hitta en bra grupp och endast "åka" med och det kunde räcka till att slå Niklas med näshåren.

Fast oavsett så var jag tvungen att köra full gas ifrån start, så att inte alla bra klungor försvann och läget försämrades, men väl inne i loppet, så var det minsta möjliga motstånd som gällde.

Stora delar av Östhammarsligan var på plats och min idé var att köra ihop med dem, då det finns tillräckliga fartresurser för att mitt slutmål skall uppnås....vinna multiklassen (NU defcon 1)

10 sekunder kvar

Pang!

Får en kanonstart..klick,klick! pedalerna i och jag "sitter" i första vagn..."Game On!"

Första kilometrarna går snabbt och vi passerar stigarna i ett huj, det känns löjligt bra faktiskt med tanke på förutsättningarna. 

Johan Landström och Michael Olsson kommer i ett eget spår på utsidan (de stod lite längre bak i starten) och jag byter ifrån första klass till ett Japanskt Shinkansen tåg

Det blir en grupp på ca 10 personer som jag ingår i och agerar svans.
Men efter ca 5-6 kilometer så släpper någon en lucka och då tappar jag min Shinkansen tågbiljett för gott! ...eller?
Vid några stigningar så tar jag in avstånd, men det finns inte det där extra för att täta luckan och jag får börja rikta in mig på att ansluta nästa grupp som kommer bakifrån. Det är ändå en grymt bra start och jag har gjort alla rätt för att skapa detta scenario..

Men det kommer ingen bakifrån?

"Va fn" tillslut så har jag sällskap en ensam kille och vi jobbar lite ihop, men det känns ganska döfött och vi eldar för kråkorna.

Då kommer "SCOTT Hampus" förbi i släptåg på Kim Eriksson (tror jag det var) och bara blåser förbi...jag känner mig nästan parkerad i skogen. Försöker hänga på men i den lite stötiga terrängen som just då rådde, så blev det för tungt att hålla deras hjul och jag fick släppa iväg den fribiljetten.

Nej! Jag hade haft en bra start och fram tills nu så var grunden lagd att lyckas genomföra loppet, utan att jag behövde skämmas. Jag pushade inget extra och killen som ensam cyklade ikapp mig tidigare var den som gjorde grovjobbet.

Vi höll ihop till varvning och sedan en bit in på andra varvet, då anslöt 4-5 killar till och vi blev en större grupp. "perfekt!" tänkte jag och hoppades att farten skulle öka lite, så att matchen i matchen med Niklas skulle sluta i favör till mig.

Men efter några stigningar så tappade vi någon här och där, även min parkamrat ifrån första varvet? han kanske fick punktering eller nått? han verkade ändå stark.

När vi närmar oss mål, så lägger jag i en växel och dödar en möjlig spurtduell redan 500 meter innan. Inte för att det egentligen spelade någon roll, skit samma om jag kom top 10:e i loppet eller inte...tävlingen och klockan tickade nu mot Niklas Gavelfält, det var det viktiga.

Efter ca 10 minuter har jag fortfarande inte sett röken av Niklas? Om jag inte har missat honom, så borde det betyda att jag vann multiklassen för tredje gången.

Niklas hade brutit loppet och det stod klart att jag var vinnare i multiklassen.

Om jag bryter ned loppen till var och ett för sig, så var det två dåliga lopp...ser man på det i sin helhet, så var det ok i nederkant. Har analyserat och funderat på om det var så dåligt i alla fall? De som någon gång har tävlat i uthållighetsidrott vet att en för hård öppning kan omkullkasta allt och förstöra dagen. Men jag har ju hållit på med konditionsidrott hela mitt liv, varför ett nybörjarmisstag nu?

Om du öppnar ett lopp för hårt så kan det grusa utgången för det, fakta! Har du ytterligare ett lopp direkt efter, så kommer de "obetalda räkningarna" ligga kvar och situationen är minst sagt prekär.

Återigen..."nybörjarmisstag?" 

Jag tror att anledningen till att det blev en dålig start är för att jag är i riktigt bra form, med en liten släng av att mina ben inte var 100% utvilade sedan tidigare...men ändå väldigt paradoxalt.

Har inte kört så mycket distanslöpning på flacken, mest i backe och något fartpass på löpbandet (2,5-5 kilometer)

Även om jag tyckte att det kändes nice de första 6-7 kilometrarna i löptävlingen, förmodligen för att jag är van att springa i den hastigheten (snabbt kortare sträckor) så var det för snabbt för ett lopp som är 23 kilometer och lurade mig själv. Hade jag skruvat ned tempot med 15-20 sekunder långsammare per kilometer i början, så tror jag att det hade blivit ett helt annat lopp och jag hade haft kvar resurser till cyklingen efter. 

Jajja! Hur som...jag vann och nu är det bara se fram mot Race for Heroes 6:e juni.