5 dagar kvar till Åre Extreme Challenge

Publicerad av Jari Palonen den 26 juni 2017

Varit på plats i Åre några dagar och gjort och gör de sista förberedelserna inför lördagens race Åre Extreme Challenge.

Jag har gjort det så många gånger att det egentligen borde vara onödigt att befinna sig på plats i så god tid. Men det är alltid lite annorlunda banförhållanden med några nya överraskningar för varje år och det är skönt att acklimatisera sig i Åredalen med sitt växlande väder.

Jag känner att jag gjort det jag kan till detta år, alla bitar börjar falla på plats och känslan är god. Jag kom upp i torsdags och var ganska nedtränad och benen som prenumererat på Hammarbybackenhöjdmeter senaste perioden, kändes såsiga och kraftlösa. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att göra ett test som jag förra året för första gången lyckades att mäkta med...att springa hela vägen (ÅEC löpsträckan) till toppen av Skutan, utan att vid något tillfälle växla om till gång.

Efter många år av försök så trippade jag hela vägen upp (utan stavar och med packning) förra året och jag ville inte regrediera detta år.

Så efter att ha kört bil i 7 timmar så knöt jag på mig skorna och laddade med start ifrån tunneln som går under E14 och upp mot TOTT hotell. "Kom igen nu!..."

Jag ville ha ett bra besked nu, ett kvitto på att löpformen i backe var god. Men känslan var usel och redan när jag passerar TOTT parkeringen och svänger upp mot Tottliften, så funderar jag på att avbryta verksamheten "kommer aldrig gå..!" Benen var för nedtränade och jag skulle gett dem någon dags vila innan jag försökte, ett misslyckat försök var sämre rent mentalt, än att inte göra alls.

Tuffast är sträckan under liften, då det är konstant motlut och erbjuder få ställen att räta ut löpsteget på. Därefter så blir det lite mer omväxlande och sedan en hård avslutning med rejäla branter som skall forceras på slutet innan man når toppstugan. Jag springer hela vägen upp och känner en lättnad och behöver inga mer formbesked på hur det står till med löpningen.

Dagarna efter har jag kört igenom cykelsträckan och paddlat en hel del och i lördags så körde jag i princip hela banan, men skippade stora forsen, då jag var solo och vattennivåerna är höga just nu.

Lyckades även att springa bort mig och tappa leden på väg ned mot Huså, det var länge sedan. Men dimman gjorde sitt och jag fick springa på kompasskurs.

Detta med högt vatten innebär att det fortfarande är oklart ifall tävlingen kommer gå i älven av rent säkerhetsmässiga skäl. För mig spelar det ingen roll, känner att det är positivt oavsett med de fördelar som båda alternativen erbjuder.