Åre Extreme Challenge, del 1

Åre Extreme Challenge är inget man sopar hem genom att endast ställa in skorna....nej nej!

Det är oerhört mycket förberedelser, träning, planering, detaljer...detaljer...

Om din föresats att vara med och slåss om topplaceringar, så är det i mångt och mycket mer än halva tävlingen, bara genom att komma till startlinjen och den resan startar vid lite olika tidpunkter för varje spekulant, men min startade på riktigt runt 10:e januari. 10:e januari startade jag upp min träning inför ÅEC 1:a juni och målsättningen var seger.

Det mesta jag gjort de senaste åren i tävlingsväg har varit steg i ledet för att höja min performance på ÅEC. Som exempelvis Xterra VM och två besök på Hawaii, ett som amatör och ett som proffs. Samtidigt som jag jobbar mot åldern, så verkar det fortfarande finnas ett spann med utvecklingspotential kvar. Det är lätt att vaggas in i tron att man är duktig och bra på det man gör, tills man möter dem som är bäst och inser att det finns lite kvar att slipa på. 

Multisport är en jäkligt komplex sport.

Det är relativt enkelt att höja sig i respektive gren initialt, men när du börjar närma dig toppen i din pyramid av kapacitet, så får man vara lite mer advokatorisk och finlira lite mer och på så vis trimma helheten.

Cyklar du för mycket så blir löpningen lidande. Springer du endast....ja då försvinner cykelbenen! Paddlar du bara, då fungerar inte det andra. Blir du för lätt i kroppen, så orkar du inte hålla 12-13 km/h i kajaken, men kanske hinner upp till toppen på Åreskutan inom 50 minuter. Biffar du på dig, så kommer farten i kajaken öka, men det andra går långsammare. Jag tror på periodisering av träningen, att du i en längre fas endast koncentrerar din träning på en gren och på så sätt höjer din nivå flera steg. När du sedan byter till nästa gren och lägger vikten vid den, så kommer du självfallet tappa lite på den föregående, men utan att falla ned till "basläger 1" om du förstår min metafor? Kroppen har också ett muskelminne, vilket bidrar till att om du en gång kommit upp på en nivå, så bör du klättra dit ganska raskt igen efter lite avrostning.

Men desto närmare målet (tävlingen..dagen D) du kommer, ju mer måste bilden av pusslet steppa fram. Det fungerar inte att ha byggt oerhört mycket på en sida eller ett i hörn, utan hela bilden måste synas för att det skall bli ett lyckat resultat. 

Kort och koncist....min plan i januari var att bygga på mig mer muskler, öka styrkan i hela kroppen, springa mer höjdmeter än tidigare, nå ett högre watt/kg på cykelns 4*4 minuters intervaller. Köra några cykellopp på våren för att mäta mig med Sverigeeliten, springa något lopp för att testa farten i benen, köra multisporttävlingen Race for Heroes (SM multisport) ca 1 månad innan ÅEC och få en bra feeling utan att varje pusselbit var på plats. Jag tävlar inte särskilt mycket, men jag har inget behov av det på så vis att jag är trygg i hur jag ligger till och vet med hjälp utav gamla träningsrundor och personbästan ifall formen är god eller inte. Jag tror det är bra att ha lite tålamod och inte hoppa på för mycket under den perioden som du skall göra grovjobbet (för min del januari-maj). Däremot när all träning är genomförd och säsongens huvudmål är förseglat, ja då kan man ju tävla hur mycket man vill och "njuta" av alla träningstimmar du har med i bagaget. 

6,1 watt/kg i 4*4 min var målet på cykeln till ÅEC i år, jag nådde inte dit, men fixade 5,9 watt/kg kroppsvikt (vilket är toppnotering...tror jag?) Jag gick upp till 73-74 kg under styrketräningen och började lyfta och dra tyngre än tidigare och lät sedan distanspassen som ökade successivt ifrån mars äta upp muskelvikten i överkant för att sedan landa på 65 kg (66 på tävlingsdagen, efter att ha bunkrat de sista dagarna) och ändå bibehålla en stor del av den trimmade styrkekapaciteten.  Snittade ca 70 träningstimmar i månaden ifrån januari-juni, har haft mer träningstimmar för några år sedan, men då var det färre kvalitetstimmar. 

Det var träningen...därefter kommer utrustning och plan/taktik....och över detta kan man lägga all sin vakna tid på att pilla och fundera på.

Jag kan säga att jag är riktigt nervös inför ÅEC...

Det är ett lopp, en gång per år och du gör allt du kan för att uppnå önskat resultat. Inget får gå fel, inget får brista, du måste ha en perfekt dag, fullt frisk, skiter sig starten är det i princip kört, utrustningen måste hålla ihop, oturen måste hålla sig borta etc etc... 

Natten innan tävlingen sov jag max 1,5 timme....

Jag la mig runt 22:30 och somnade nästan direkt (eftersom jag redan sovit dåligt nätterna innan av samma anledning) vaknade runt 00:00 och därefter blev det ett snurrVM i sängen...kunde inte sova, satte på en film..."Rocky 4" gick igenom växlingarna i huvudet för 100:e gången...

Gick igenom olika tävlingsscenarion och hur jag skulle agera, lyssnade på motivationshöjande musik och visualiserade mig själv i ensam ledning upp för sista backen mot downhillbanan och mål.

Klev upp klockan 05:00 för att äta (3 timmar innan start, för att kroppen skall hinna smälta maten)

Gick och la mig igen och klev sedan upp 06:30...tävlingsdags!!

Är på plats nere vid Åresjön runt 07:00 och har en timme på mig att "vakna till" och väcka liv i kroppen. Tidigare under veckan hade jag förberett mig på ett väder som skulle göra skäl för tävlingens namn "Åre EXTREME challenge" "Let nature CHALLENGE you" Under ett löppass ca en vecka innan tävling, så var det snöblandat regn på toppen och sikten 10 meter. I ett sådant väder hade jag haft en tunn gore-tex jacka på mig ifrån start om det varit på tävlingsdagen.

Men under veckan som gick, så såg prognosen bättre och bättre ut och det såg ut att bli en tävlingsdag i absolut förstklassigt väder och bästa möjliga förhållanden.

Jag försöker minnas tillbaka och jag tror att vädret på morgonen innan start detta år, tillhör en av de finaste som jag kan komma ihåg...fantastiskt väder!

Ca 07:35 går jag i vattnet och börjar värma upp med några farthöjningar, det känns bra och tycker att tekniken sitter. Jag hade en ok paddling på detta lopp förra året, men ändrat lite i tekniken till i år. Jag fick ett meddelande ifrån Jörgen Kard på "Kajaksidan" för någon månad sedan. -Vill du att jag skall titta på din teknik, kan filma lite.  -Absolut! 

Fick några saker att tänka på efter våran session

Jobba lite lägre med paddeln, inte svinga in paddeln ifrån min vänstersida, vänta någon tusendel till med rotationen, det var ungefär det.

Visade sedan ändrad teknik filmad framifrån för Danny Hallmén (tränare för kanotlandslaget) som faktiskt tyckte det såg riktigt bra ut.

Jag tittade på klockan "5 minuter kvar"

Det var dags att hitta en bra startposition, min plan var kristallklar...

Blixtsnabb i starten, ta en bra "rygg" våg, bit ihop de första 15-20 minuterna som alltid går ruskigt snabbt, för att sedan lägga sig lite och då spara så mycket kraft det går om du skapat förutsättningen att åka med i ett bra "tåg" av kanotister. 

Jag hade några toppkandidater att ligga bredvid, för att sedan falla in bakom. Johan Karlsson, Simon Niemi, Christian Ericsson, Jörgen Tigerstrand, Björn Rydvall, Fredrik Lindström. Wangler och Dahlqvist är för rappa och det skulle endast ställa till det om jag ens försökte ta rygg.

Lägger mig sida vid sida med Fredrik Lindström som jag tränade ihop med i början av veckan. Fredrik är som mig gammal i gamet, men har haft ett uppehåll på 10 år ifrån multisporttävlandet, men en gång champ alltid champ! När jag fick höra att han skulle delta i ÅEC detta år, så trodde jag inte att det var en satsning (naivt nog) då jag borde ha fattat att han verkligen gjorde en satsning, inte skulle han komma tillbaka 10 år efter att han vann detta lopp och bara genomföra. Men oavsett om han satsade eller inte, så var jag övertygad om att han skulle leverera resultat, det tvivlade jag inte på! Jag började ana något då vi stod och surrade vid en Åre Pre Race tillställning vid Hammarbybacken (ingen av oss deltog) Men han berättade lite om sin träning och lite tider han gjort i Väsjöbacken (Sollentuna) där han la grunden till sina framgångar ett decennium tidigare. 

Men efter vårt träningspass ihop, då vi sprang till Huså och cyklade banan tillbaka, fick jag höra mer om hans målmedvetna träning sedan december och efter några farthöjningar, så kände jag att han blir en svårfjällad fisk och kommer inte bara vara ett hot mot top 10...utan även slåss om medaljerna. 

Jag tog det beslut som kändes bäst "Ta Freddans rygg"

-15 sekunder kvar!!!

Hjärtat slår snabbare och snabbare!! "kom igen nu!!" Starten är så jäkla viktig och lägger grunden till hela dagen och påverkar utgången fullständigt.

3,2,1..... och tutan avfyrar en lång hög signal....

Tävlingen är igång.....

Jag drar några kvicka drag med paddeln och får snabbt upp en bra fart...men inte tillräckligt.

Lindström glider sakta men säker ifrån decimeter för decimeter...

Det skvalpar och blir lite rörigt i vattnet, men jag sitter stadigt i min Fusion och kan hålla farten fram till första bojen som skall rundas på andra sidan Åresjön. Första bojen blir lite som en chikan och drar ned farten strax innan och med ett efterföljande i gångdrag. Det gäller att det går så snabbt och smidigt som möjligt, det är många som kan tajma fel & tappar sin klunga just där, på grund utav strul. Men det går perfekt och jag har ett par kanoter framför mig som jag kan falla in bakom och försöka göra min resa så friktionsfri som möjligt...

Det spricker upp i täten och en förstaklunga skapas med Emil, Johan, Simon, Björn, Wangler (och någon till möjligen) jag ligger i andraklungan ca 20-30 meter bakom....starten har gått helt enligt plan och nervositeten släpper och det känns som om nu har jag loppet helt i mina egna händer...

To be continued!