När man funderar "varför gör jag detta egentligen?"

Sedan 1:a februari har jag hunnit med 35 intervallpass på cykeln hemma, vilket är ca ett intervallpass varannan dag i två månader. Utöver det så har jag kört styrka, distanspass cykel/löpning och även börjar paddla lite smått. Har även kommit igång med backlöpningen i Hammarbybacken och det brukar bli ett tvåtimmars pass på morgonen. Kroppen känns ok och sitter lugnt i båten med vart formen befinner sig just nu. Men problemen med inflammationen i armen kvarstår och får stötvågsbehandling en gång i veckan och det blir bättre och bättre men i lite för långsam takt.

Första tävlingen är nästa helg "Lidingöloppet MTB" inte säkert att jag överträffar resultaten ifrån tidigare år och medverkan, mycket handlar om vilken position man har då fältet efter 2-3 kilometer viker av ifrån asfalten och in på den smala cykel och gångbanan. Men lyckas jag krångla mig fram och med armbågarna hålla en plats i spets så kan utgången av ett exekverat lopp vara ljus. En uppgradering ifrån tidigare års deltagande i detta lopp är att jag har en större klinga denna gång, vilket jag tror kommer göra susen på den banan och passa mig som handen i handsken. Tror jag alltid haft orginalklingan på tidigare (en 32t) men har nu skaffat en 38t istället. Den kommer fungera bra på Skandisloppet också helgen efter, men inget för Åre Extreme Challenge, då blir det 34t eller 36t. 

Intervaller är vidrigt!! Jag har oftast riktig ångest för att genomföra dem, men eftersom resultatet/effekten av att göra dessa kontinuerligt är så jäkla positiv, så är det ju en drivkraft i sig....bara göra dem!

Jag kör inte exakt på samma motstånd vid varje tillfälle, har lite olika upplägg beroende på hur jag känner mig och vad jag gjort för träning innan och hur dagen efter skall se ut. Men kör jag "fyror" så är det ett spann på ca 50 watt (exemplifierat: 350 watt upp till 400 watt) Tyngst när jag känner mig som piggast och lägst när det bara handlar om att genomföra/genomlida ett pass på trötta ben.

Spannet av känsla har också sina kontraster..."jag har detta under kontroll" eller "Varför i helv#*e gör jag detta" Det är inte svårt att utläsa vilken tillstånd som kräver mest mental styrka för att fullborda passet och då gäller det att gripa halmstrån för att inte vika ned sig. Eftersom jag har en viss aspberger tendens, så måste jag till varje pris genomföra passet som är tänkt, absolut inte dra ned motstånd eller avbryta.. Har hänt någon gång, då kroppen och motivationen inte räckt till och jag blir på riktigt uselt humör efteråt och tycker att jag är värdelös, samt kan ägna mig åt annat, istället för att försöka svetta ned golvet på en Monark med dåliga resultat.

Jobbade i Norge för någon vecka sedan och passade på att ta lite aktiv påsksemester i samband med detta.

Eidsvatnet ovanför Geiranger

Löpning uppför Trollstigen

Åkte förbi Trollväggen och upptäckte att det nu finns en minnessten för de förolyckade på berget. Linus Rains, borta men aldrig glömd....satte på lite Pantera "Walk" när jag var förbi.

Trollväggen

Hanna och Geirangerfjorden

 Blev 3 dagars skidåkning/snowboardåkning i Stranda, hade hoppats på lite mer snö, men det var ändå ok.

Då checkar vi ut!

Jari P