VM brons i Kina

Efter senaste besöket i Kina så lovade jag mig själv att aldrig åka hit mer för att tävla. Det var i våras när jag körde ihop med Haglöfs och lyckades bli magsjuk inför sista dagen, det är inge roligt! Inge kul för att det är absurt obehagligt att tävla när man är sjuk, samt trist att vara lagets partybroms. Men man skall aldrig låta sig nedslås av dåliga upplevelser & prestationer och minnet är kort...

Att jag skulle åka till Kina var klar sedan länge och att Thule skulle åka dit med två team. Planen från början var att hänga i Kina i princip hela september och genomföra 3-4 tävlingar. Men eftersom det blivit översvämningar i ett av tävlingsområdena så blev en tävling inställd och uppskjuten fram till i december. Detta rörde till saken lite och jag nöjde mig med två tävlingar för att sedan åka hem och jobba istället. Men bara några veckor innan avfärd så fick en lagmedlem förhinder och jakten på en ersättare var ett faktum. Det är inte lätt att hitta bra inhoppare med kort varsel. Eftersom tävlingarna i Kina är ruskigt snabba och ställer höga krav på att vara en komplex multisportare, så blir det en ganska svårtrålad smal korridor att finna lyckan i, vi gick bet! Dessa Kinatävlingar krockade med Ö till Ö bland annat, där en knippe potentiella skulle deltaga, samt att resten av svenska multisporteliten åker till Kina i slutet på september och hade fokus på detta, dålig tajming alltså.

Efter jag hade genomfört Xterraloppet i Hellas så kollade vi upp en kille som också körde i proffsklassen, Sebastian Norberg. Nu bröt han den tävlingen på grund utav punktering, men efter en liten research så kunde vi konstatera att det fanns potential och framförallt snabbheten som krävdes och han behärskade i alla fall två discipliner av tre, löpning och mountainbike. 

Sebastian har en bakgrund som crossåkare på hög nivå, vilket tilltalade mig. Sen så bytte han idrott och startade sin satsning på triathlon.

Jag kontaktade Sebastian och pitchen blev "Chans att vinna lite pengar, men framförallt få ett äventyr och uppleva häftig miljö"

Han antog utmaningen

Det var i grevens tid vi fick in våra visumansökningar och ordning på allt med logistik och förberedelser. Sebastian hann med ett eller två paddelpass, för att lära sig hur man håller en paddel, då detta var helt nytt för honom.  

Jag tipsade honom om att åtminstone få till ett eller två backpass på 1-1,5 timme för att få lite höjdmeter i benen. Utöver så kunde jag endast ge en injektion av erfarenhet med allt som berör ett lopp av denna karaktär, typ en Joe Kaufman bok "Så funkar det" Utrustningskontroll, däckval, skoval, vätska, energi, hygien, transport, flygresa etc...

De två tävlingarna som skulle avverkas var Suqian Eco-Quadrathlon och Wulong Mountain Quest.

Suqian var ett kort lopp på ca 3,5 timme och var ett quadrathlon race = simning, paddling, cykling och löpning. Suqian hade inte så mycket prispengar att slåss om, därför var det viktigt att inte köra för hårt, då tävlingen i Wulong som startade två dagar efter, var det primära målet med hela trippen. Wulong hade även till detta år blivit klassat som VM i adventure stage race, etapplopps VM i multisport alltså! 

För egen del var jag inte jättesugen på att köra Suqian. Jag vill helst ha bra förberedelser inför en viktig tävling och att endast ha en vilodag mellan två tävlingar är inte optimalt. Så målsättningen var att köra så fort som möjligt utan att gå över gränsen, det var alltså No Go på mjölksyra.

I den första tävlingen så skulle jag, Sam Clark, Corinne Smit och Sebastian Norberg köra tillsammans. Vi alla kom dit med olika flighter och resvägar. Jag flög ifrån Arlanda till Bejing, sedan ifrån Bejing till Congqing där jag fick ta in på hotell i 10 timmar, för att sedan flyga med "Lucky Air" till Xuzhou. "Lucky air"??? ....vilket visade sig vara inte unlucky och laget sammanstrålade på plats.

Vi hade en dag på plats att acklimatisera oss och planera för tävlingen. Men eftersom den var väldigt simpel, så är blev det mest slappa och fylla på depåerna som gällde.

Suqian Eco-Quadrathlon

Ca 2 kilometer simning

10 kilometer paddling

40 kilometer cykel

8 kilometer löpning

Vi åker buss till starten och solen har redan pressat upp kvicksilvret rejält, det skulle bli riktigt hett om öronen.

Vi hade gång på gång gått igenom att "ta det lugnt" och jag hade föreställt mig att en placering runt 5:e plats var lagom och skulle inte kosta mer än det smakade.

Starten går!

Alla springer ned mot stranden och tävlingen är igång. Simningen går inte svinfort för egen del, men jag har inga ambitioner och ser att det är inte så många lag framför i alla fall. Kommer upp ur vattnet, teamet samlar ihop sig och springer till växling mot kajak.

Vi tar våra paddlar, löper ned till vattnet igen och plockar två kajaker, jag paddlar med Sebastian och Sam med Corinne. Tror vi har placering 5 i detta skede, men ganska snart så är vi uppe på 4:e plats. Paddlingen går förhållandevis lugnt, men jag får omedelbart problem med blåsor i händerna??? Under säsongen har jag kört med vax på paddelskaftet, för bättre grepp. Har olika vax för olika temperaturer och för dagen "tropical vax" för varma dagar.  Men det var tydligen för varmt och vaxet blir en kladdig smet som istället orsakar skav.

Efter 10 kilometer så har vi tagit mycket av avståndet till framförvarande lag och har nu endast några minuter upp till ledarna. Vi lämnar våra kajaker och byter till mountainbike och 40 kilometer helt slät asfaltskörning. Fram till nu tyckte jag att vi haft en lagom pace för att inte slita för mycket.

Men på cyklingen smäller det bara till och tempohästarna Sam och Sebastian som nött en hel del tempomil under sommaren blir som två kalvar på grönbete. Jag brukar inte ha bekymmer att ligga på rulle, men tar i alldeles för hårt för att bara "åka" med. Redan vid växlingen så passerar vi ett lag och tar över 3:e platsen.

Även om jag har noll tempomil i min ben denna säsong, så skall det inte vara ett problem....men ändå? Jag börjar undra om de kör för hårt där framme och vi har en kortare kommunikation, men grabbarna verkar ju ha läget under kontroll.

Bild på de två lagen i täten

Cyklingen går längst med vattnet och har en vändpunkt efter 20 kilometer, sedan lika lång väg tillbaka. Jag ser att vi tar in på 1:an och 2:an och känslan är tudelad. Visst kul! men i slutändan så skulle det inte betyda någonting mer än för den högst personliga prestigen skull.

När vi skall växla till löpning så har avståndet fram krympt radikalt och vi har endast 30-40 sekunder upp till 1:a och 2:a plats. Tyskarna med en riktigt vass Xterralirare Jens Roth (slutade 11:a på Xterra VM som pro förra året) ligger bakom oss och vi ser inte till dem.

Direkt när vi börjar springa så påminner vi varandra om att sänka farten och endast genomföra, inte jaga ikapp de framför och om vi bara joggar på, så borde vi hålla placeringen. Jag känner mig onödigt sliten och löpsteget är långt ifrån harmoniskt och lätt. Vänder mig om och ser hur tyskarna dykt upp bakom och har tagit in en hel del..."skit" 

Tyskarna har gjort en chansning att gå ikapp "men det kommer straffa sig" tänker jag. Inte bara under denna sista sträcka för dagen, utan även en ansträngning de kommer att få betala av i Wulong, som de också skulle till (som alla topplagen i denna tävling)

Mycket riktigt! När det är någon kilometer kvar mål, så har avståndet ökat igen och vi springer med ett ganska slitet gäng in som 3:or på denna tävling.

Nu var den ca 36 timmar av vila, sen så skulle vi stå på startlinjen igen...

Fortsättning följer....