Wulong Mountain Quest "VM" fortsättningen

.....och nu fortsätter resumén ifrån det senaste Kinabesöket.

Efter att vi avklarat Suqian quadrathlon, så var det bara att packa ihop prylarna och göra förflyttning ifrån denna plattare och varmare region till ett svalare och bergigare landskap. Vi stannade kvar på hotellet över natten, men dagen efter blev en lång resdag till nästa destination och tävlingsplats, Wulong. Först buss någon timme till flygplatsen, därefter ett 3 timmars flyg till Chongqing och sedan en ca 4 timmars bussfärd. Vi anlände runt 20:30 på kvällen och jag kände mig lite småstressad att hinna med allt som skulle förberedas innan sömn och mer vila kunde insupas. 

Detta skulle hinnas med!

Äta

Checka in på hotellet

Lagregistrering 

Packa upp

Sätta ihop cykeln

Utrustningskontroll (få utrustningen godkänd av organisationen)

GPS fippel (lägga in koordinater och säkerställa att gps:n visade korrekt, genom att ta en tur i närområdet)

Planera för tävlingen dagen efter

De som varit i Kina och tävlat, vet att det kan vara väldigt oorganiserat och saker som rimligtvis borde överstökas på någon minut kan ta frustrerande lång tid, mycket av detta beror på språkförbistring och jag valde människan och tekniken som tillval i högstadiet istället för Kinesiska.

Men! Rickard som hade varit på plats någon dag och inför denna tävling skulle byta plats med Sam Clark och ingå i vårt team, hade till vår stora glädje förberett det mesta och vi var klara med allt runt 22:30, riktigt skönt!

Vårt lag bestod nu utav

Corinne Smit (NZ), Rickard Norlin (Swe) Sebastian Norberg (Swe) och Jag 

Corinne Smit lärde jag känna i våras då vi tävlade under Haglöfs/Silva flagg och hon är grym! Hon tillhör "the next generation" och kommer ifrån en släkt med goda adventure racing anor, då hennes farbror är Neil Jones och de som kan sin multisport historia vet att personen i fråga är ett legendariskt pannben som skördat framgångar i de mest klassiska adventure racingloppen som Eco Challange och Raid Gauloises bland annat.

Neil Jones

Nu gällde det att få detta lag att fungera ihop, vilket inte kändes som någon större utmaning, stämningen var god och bra kommunikation.

Dag 1 av 4 bestod utav en prolog på ca 1 tim 15 min...

Prologen skulle bli en enda lång löpning i princip. 1500 meter löpning, 500 meter Wulongstol ("taxistol" där en person sitter medan de övriga laget bär) 2,5 kilometer löpning och sedan 10 kilometer orientering.

Prologen! Du vinner definitivt inte tävlingen där, men du kan förlora den! 

Efter en prolog så skiljer det oftast inte särskilt mycket mellan topplagen, men har man gått lite för hårt och över gränsen, bara för att täppa igen en lucka på 30 sekunder eller liknande, så kan det resultera i slitna ben de kommande 3 långa dagarna och då kan påföljden blir tappade halvtimmar istället. 

Några minuter till start, vädret är perfekt för aktivitet, mulet och svalt.

Vi går igenom scenariot igen.

Jag förklarar att det kommer att gå sjukt fort i början, några lag mäktar med denna fart andra inte och får senare betala priset. Vi kör vårt race och håller vi bara ett jämt "behagligt" tempo, så kommer vi att avancera desto längre in i prologen vi kommer. 

Starten går!

Första 4,5-5 kilometerna skulle vara mer eller mindre uppför, så det var som gjort att spränga sig och få en alveolkollaps . Lagen rusar och det gäller att hålla sig till planen och inte hugga på betet & ryckas med. Jag känner ganska initialt att det finns en trötthet i benen ifrån tävlingen två dagar innan. Detta betyder att jag måste vårda all min framryckning, Rickard och Sebastian verkar starka, de turas om med att hjälpa Corinne. 

Vi kommer fram till stolarna och jag skall bära fram, Corinne i stolen och grabbarna bär tillsammans bak. Detta moment är också uppför, vilket gör det hela lite mer ansträngande än vid tidigare tillfällen. Efter 500 meter så har nackkotan fått sitt och pulsen klivit upp några snäpp, vi ligger runt 6:e-7:e plats.

(Eftersom det är svårt att få tag i bilder ifrån racet, så måste jag återanvända en ifrån i fjol)

Nu fortsätter löpning (utan stol) men fortfarande uppför och det brantar till. Ungefär i detta skede så börjar vi knapra in på lagen framför.

Vi kommer fram till en checkpoint och får ut vår orienteringskarta innehållandes tre kontroller. Vi rusar ned för en lång trappa och passerar en favoriterna " Team Toread" något har hänt Jacky Boisset och de står helt still?

Navigeringen är inte svår, det är inte så mycket vägval och löpningen sker på väg. Vid första kontrollen så är vi i "täten" med de lag som kommer vara med och slåss om totalsegern, men framför oss så är det minst tre eller fyra kinesiska lag som lämnat alla andra bakom sig.

Till nästa checkpoint så ställs laget inför ett vägval. Chansa och gå utanför kartan eller ta det bästa vägvalet som är synligt. Att gå utanför kartan kan straffa sig duktigt, så...better safe the sorry. Det känns som om vi tog rätt beslut, men när vi börjar närma oss kontrollen, så möter vi lag som redan varit där och stämplat och tyvärr lag som låg ganska långt bakom oss innan. Vi hade tappat 4-5 minuter på detta, men det var ingen ide att försöka jaga tillbaka den tiden, utan vi höll oss till planen och sprang i kontrollerad hastighet till mål och slutade som 12:a för dagen, med 11-12 minuter upp till segrarna som var kineser, det var även kineser på 2:a och 3:e plats.

12:a kändes lite sämre än jag hoppats på. Nu är ju placeringen helt irrelevant egentligen, det som betyder något är hur långt det är upp till lagen framför. Kineserna hade kört nästan suspekt snabbt? De brukar inte vara så vassa på orientering och att då smiska alla andra topplagen på fingrarna genom att vinna med 10 minuter efter ca 65 minuter tävlande var en bedrift. Kineserna springer fort, cyklar bra uppför, men tappar lite utför om det är tekniska partier och på paddlingen. Jag var ändå hoppfull och sa till teamet

-Vi kommer jobba oss uppåt de tre dagar som kommer

-Vi är 12:a nu, men jag tror vi kommer ligga 6:a efter imorgon, 4:a inför sista dagen och då har vi slagläge på pallen! 

Fortsättning följer!