Jag hör inga plogbilar?

Klockan är snart 12 och jag hör inga plogbilar....

Skulle dra på jobb och efter att jag grävt fram kärran med en kajakpaddel, erhållit en Göran Kropp tumme så var det då dags att försöka ta sig fram, kom inte upp för första backen och fick frisedel av chefen.

Man blir ju upprörd men ändå inte förvånad, det är som vanligt när det dumpar ned snö i Stockholm, alltid på hälarna och det är tame fn skandal!

Tänkte avhandla min tripp till USA och Xterra VM....ett land som förövrigt ska bygga högre murar och öka volymen vapen ifrån gräsrotsnivå....men solen kommer gå upp imorgon också även om mänskligheten regredierar i samma takt som hungern efter livets plattityder och självcentrerandet ökar. 

Det finns ingen gång jag känner mig så fri som när jag reser och utforskar på egen hand i en bil med några utflyktsmål och inga tider att passa, total fokus på intryck och full sinnesnärvaro.

Lämnar San Francisco där jag hälsat på Mikael Mattsson med familj några dagar, för att göra en liten kort turné öster ut. 

Mot Yosemite!

Kommer dit runt 22 bläcket och kryper ned i sovsäcken bak i min van

El Capitain

Går upp i ottan för att springa upp till toppen på Half Dome

Sista biten upp är skapligt brant med 900 meter fritt fall åt båda hållen

Efter Yosemite så åkte jag väldigt mycket bil för att komma till Bodie. En "spökstad" som hade ca 10.000 invånare en gång i tiden, men när guldet tog slut och banditer hade härjat klart, så var det endast byggnader kvar. 

Mitt ute i ingenstans på ca 2500 möh

I San Francisco så....

Blev det bla ett besök på Alcatraz

Besökte även San Quentin...där vi trodde att man kunde gå in...men det fick vi inte...men vi kom in en bit, innan han med vapen sa att vi saknade "brown card", vilket tydligen var adekvat handling att bära med sig.

Drog förbi Steve Job´s gamla Apple garage

Ok!

Nu lite snabbt om Xterra och VM i offroad triathlon

Förra året tog jag brons som amatör och kände då att "om jag får köra som proffs nästa gång, så kommer jag ha färre antal med tävlanden framför mig efter simningen (eftersom pro startar för alla andra) vilket kommer kratta för en snabbare cykling och bättre totaltid"  så denna gång skulle jag köra som proffs och hade en top 10 placering som drömmål men skulle vara nöjd med top 20. 

Men! det gick inte riktigt som önskat...

Formen var god, det visste jag efter att ha levererat toppresultat efter min förmåga på Monarkcykeln hemma innan jag for.

Jag skulle bara slipa det sista på plats och sedan var det bara att exekvera. Men trots en god form, så lyckades jag inte med att toppa den, vilket var ett riktigt misslyckande! Jag gjorde som jag har gjort många gånger tidigare, tränat på extremt lågt med energi, varvat hårdare ryck med distansfart på passen, för att sedan vila och bunkra de sista fyra dagarna innan racet....det blev dålig utdelning denna gång. Jag pressade nog ned mig lite för djupt för att kroppen skulle hinna vakna till liv ordentligt, vilket jag kände på de sista passen, då de var oroväckande långsamma. Det är alltid trist att inte få till det, men helt ärligt så bryr jag mig inte så mycket och min tid hade räckt till ett silver i amatörklassen (vilket var en förbättring egentligen) Men jag har hela tiden sett Xterra som en bonuspryl i mitt multisportande och det är en ynnest att endast få komma hit och rejsa mot den absoluta världseliten inom detta. 

Jag kommer nog inte åka hit igen, utan att verkligen ha lagt ned den tid som behövs för att simma snabbare...för allt handlar om just det.

Årets tävling går till historien som ett av de tuffaste. Jag har inga problem med tufft, men det missgynnade mig.

De sa att simningen skulle bli svår i höga vågor, jag tänkte "det gynnar mig då det blir mer slugg än teknik i vattnet" Jo, det var ett positivt tänkande som inte höll i praktiken. När starten gick så var det en vägg av vågor vi mötte för att komma ut och innan jag nådde första bojen hade jag lyckas svälja litervis med Stilla havsvatten och ganska snart så började amatörgrupperna som startade efter oss att passera en efter en...det gick sjukt långsamt för mig.

Inte nog med att det var skvalpigt i vattnet, det hade också regnat mer än normalt, vilket gjorde att cykelbanan hade förvandlats till en lerig, såphal kostig. Förra året så kunde jag få fäste och cykla om folk i terrängen utanför stigspåret, men det var avsevärt svårare denna gång. Jag blev "Lasse i ledet" återigen och det var många avsnitt där jag kunde ha cyklat men eftersom alla andra framför knatade med hojen, så fick jag kliva av och göra likaledes, eftersom bakhjulet bara spann i leran om du inte hade lite fart . Detta ihop med att leran byggdes på runt däcken likt blötsnö, gjorde att jag fick stanna och gräva bort kletet ifrån hjul, växlar, ram etc etc...titt som tätt, men det var lika för alla och man fick vara glad om prylarna höll ihop, då det måste ha varit nått rekord i cykelhaverier detta år.

Var ändå glad att cykeln höll ihop och kunde växla ut till löpning

Löpningen gick inte heller särskilt bra, inga problem med trängsel eller fel skoval eller något annat att skylla på...bara seg och ingen sprutt i benen.

Kommer i mål och blir 34:a i Pro, lite bättre gick det för Sebastian Norberg (men även han lite missnöjd och kunde bara konstatera att det är en tuff bana och nivån är riktigt hög) som blev 31:a

Sue tog silver som amatör och blev den enda Svensk som fick gå upp på prispallen

Den viktigaste tävlingen kom dock dagen efter Xterra debacklet..."The 808 challenge" jag och Sebastian hade varit på Cool Cats hamburgare restaurang tidigare och sett info om detta. Lyckades man sluka denna gigantiska hamburgare inom 30 minuter, så fick man sitt namn på en gludplakett uppsatt på en tavla vid entrén och en tischa!

Vi drog dit och sa "We accept the challenge!" The 808 Challenge är 4 pound (ca 1,8 kg) mat med tillbehör, varav det är ca 1,5 kg kött fördelat i 8 stycken hamburgepuckar.

Vi skrev på ett papper och klockan startades...

Var riktigt taggad!!

Jag vek ned mig när det endast var ca 1,8 burgare kvar, det gick inte att få ned mer och med risk för att ställa till med en scen, så tog jag det säkra före det osäkra och ringde i klockan. Seb höll ut lite längre, men när svettpärlorna började rinna ifrån pannan, så fick även han tacka för sig.

Som sagt hemma igen och har faktiskt tränat några pass redan och är motiverad för 2017. Min plan är väl att hålla i träningen lite mer under denna vinter, för att inte uppförsbacken skall vara lika lång, brant och hal som ifrån min parkering upp till stora vägen....Jag hör inga plogbilar!!...och när kommer de grusa?