Från botten till en....5:e plats. Race for Heroes!

"...bröllop två dagar innan och hade inte tänkt hålla på hanen" (se föregående inlägg)

Söndag

...jag vrider på mig igen, det är trångt och sinnessjukt varm i bilen, som att ligga under ett brännglas. Utanför är det en konstant sorl ifrån förbipasserande turister och carpe diem människor. Jag stirrar ned på golvet, där ligger en halvklämd tub räkost, några limpskivor, papper ifrån en uppäten glassbåt och en iphoneladdare som inte är min. Klockan är runt 13.00, jag höjer försiktigt min lekamen och kikar ut genom bilrutan, står på en lastzon utanför centralstationen i Stockholm....om 20 timmar skall jag tävla?? "Vilken jä**a stjärna du är..." drar en djup suck, puffar till tröjan som fått tjänstgöra som kudde, lägger mig ned och somnar om....

Lördagen 

Började med att jag och Martin Flinta åkte mot Ljusterö för att möta upp Daniel Hansson och Kristin Larsson. Därifrån skulle vi paddla till Husarö och bröllopet. Det var ingen lång sträcka, men brallade på ganska friskt och med tanke på dagen efter, så hade jag varit lite tveksam till detta sidoprojekt. Men det var ju härligt väder och ganska skönt att kunna styra sin egen hemfärd och på så vis komma hem tidigare. Vi paddlar lite ur kurs och hamnar snett, Daniel springer i land och frågar vart vi är? Därefter så blir det lite bråttom mot rätt holme och ett bröllop som inte var alltför långt bort i tid.

Vi kommer i land och denna gång på rätt ö och vi lastar ur packningen. Väl framme så tas vi emot av välkomstkommitén bestående utav Antti Antonov, David Näsvik och Rasmus Regnstrand och vi tillsammans väntar in övriga gäster som skall anlända med färjan, där även min packning inklusive bröllopsoutfit är med och transporterad av Micke Hanell.  
När färjan är tömd så har inte Micke synts till? "vart fn är han?" Testar att ringa men inget svar? Inte så mycket att göra, utav vi måste dra vidare för tilldelning av boende och sängplats. 

Jag hade inte jättemycket kräm kvar i luren och min laddare låg i packningen som jag inte hade. Jag får låna en laddare av Rasmus och jackar in i ett uttag och ganska snart så plingar det till... "Är här nu" det var Micke Hanell. Men eftersom det var lite distans mellan de olika ställena på ön, så var det enda alternativet att dressa om vid bröllopsplatsen....sagt och gjort!
Släkt och vänner har samlats längst ut på den vackra udden som för stunden har frisk pålandsvind, jag byter kvickt om bakom en tall och är sedan redo att bevittna en vigsel mellan två vänner.

Carro och Lelle

Efter detta magiska ögonblick så fortskrider dagen med lite mindre aktiviteter och övergår till en middag med tal och uppsluppen stämning i glada vänners lag. Därefter tar kvällen och natten vid och ett liveband drar sina första riff och dansgolvet förklaras härmed öppet......UNZ!! UNZ!! UNZ!!

......klockan 07:30 så hör jag något ljud långt bort i fjärran. En signal som hörs starkare och starkare. "helv**e vilken pina" -Jari....-Jari vi måste sticka nu! Det är Martins alarm som obehagligt påmint oss om att det är dags att bege sig hem. -Vi måste paddla nu om jag skall hinna med tåget. Minnet kommer tillbaka "just fn vi ska paddla...suck!" Jag öppnar ögonlocken och ser att jag inte alls ligger på sovplatsen som var ämnad åt mig, gårdagen slutade med ett tillstånd på narkosnivå och jag var fortfarande oförmögen att styra min egen kropp. Efter att ha haft en utomkroppslig upplevelse, så dockar jag mig själv och likt filmen MIB så hoppar jag in i mitt eget huvud och manövrerar "farkosten" precis som under ett adventure racing lopp, så delar jag upp bördan i etapper. 

1. ta mig upp ståendes

2. vart är kläderna?

3.vart är mobilen?

4.packa ihop saker  

5. ta mig till kajaken , ett par som sovit under bar himmel säger hej då när jag passerar, jag viftar till med handen och svarar, men mitt vokabulär är i paritet med en 6 månaders baby. -Pbrfffffff!

6.paddla

Samma gäng som paddlade till Husarö dagen innan styr färden tillbaka mot bilarna på Ljusterö.
Att jag skall köra är inte aktuellt, så Martin får styra tillbaka mot stan. Parkerar på en lastzon utanför centralstationen, Martin hinner med sitt tåg och jag sitter kvar själv i bilen. Tar en tröja och viker ihop som en kudde, lägger mig ned och somnar...

15.30

Vaknar igen och möts av blickarna från passagerarna på en hop on hop off buss som blänger förundrade rak in i min bil..."suck" Känner att det är dags att rulla hemåt och ta tag i saker och ting. Kommer hem och passerar ICA, köper med mig en liter lakritsglass och en Fanta Zero öppnar dörren till lägenheten och "äntligen hemma!"
Lägger mig i soffan, sveper halva 1,5 liters Fantan och kalasar på glassen samtidigt som vänskapsmatchen i fotboll mellan Sverige-Wales strömmar förbi på tv:n. John ringer...-Är du nere snart? (John arrangerar Race for Heroes i Karlsborg och undrade om jag var på gång) jag ger honom en snabb resumé av de senaste 24 timmarna och förklara att det inte blir något race tyvärr. 

18.00
Vaknar med glass runt mungiporna..."ska jag inte åka ändå?" Jag hade ju ändå inget annat planerat dagen efter. Ställer mig upp och börjar packa ihop saker för tävling och är betydligt piggare. Det får gå som det går och jag hade ju ändå inga ambitioner med detta race i alla fall, då jag är hyfsat nedtränad. "får bli ett bra träningspass och kommer förmodligen inte gå i mål"

Åker ned mot Karlsborg och anländer runt 00:00, checkar in hos Rikard Norlin som har fixat ett rum på vandrarhemmet intill Karlsborgs fästning och startplatsen.

Somnar runt 01:00 och bestämde mig för att inte göra en vanlig rutin innan start med förberedelser etc, utan prioriterar återhämtning och sömn. Starten skulle gå 10:00, informationsmöte 09:00...jag kliver upp 08:00 och åker direkt till registreringen. Skippar frukosten, får ut min nummerlapp och börjar fippla med utrustning, tiden går fort och starten närmar sig alldeles för hastigt. Jag kör några löprusher men kroppen känns som ett blysänke och jag tänker "lika bra att spara krafterna till loppet" så jag värmer inte mer än 5 minuter.

Planen är att ta en sträcka i taget och köra så länge det fungerar, samt med minsta möjliga motstånd.
Starten går och alla sätter av i ett högt tempo mot sina surfskis och kajaker, första sträckan är 15 km paddling. Jag får en ganska dålig start och trasslar till det med fotstroppen och kommer inte iväg med spetsen. Men ligger med hyfsat i andra gänget och känner mig nöjd med detta. Jag hänger bara med på paddlingen och känner mig inte asstark och börjar smida på en strategi. Om jag håller ihop med denna grupp till växling mot cykel, så blir vi ett bra gäng som kan arbeta ihop och komma ikapp, om det är någon som leder och fått lucka?

Emil Dahlqvist är snabbast upp ut vattnet och har en ordentlig ledning när cyklingen på 43 km skall ta vid. Jag har exakt den position jag hoppades på, men gör en kass växling då cykelskon tjorvar och jag kan inte spänna åt spännet? Tappar dyrbara sekunder och när jag väl kommer iväg, så har "tåget" gått..."skit" Jag trampar iväg själv och kommer ikapp Niklas Gavelfält och hoppas på att vi kan köra ihop. Men ganska snart så släpper Niklas och jag är åter själv...jagandes. "fasen!" det var ju inte såhär jag ville att det skulle bli. Planen var ju att bara åka med och få lite draghjälp, kände mig inte i slag för att cykla ikapp 5-6 minuter helt alena. Jag trampar på och får lite tider framåt ifrån en påhejande John, tydligen så håller jag i alla fall samma fart som de i täten och tar in lite på de närmast.

Jag cyklar lite fel på några ställen och lyckas även få in en gren i bakkassetten som jag måste stanna och slita bort, kommer inte ikapp några fler, men två cyklister är inom synhåll på de längre raksträckorna. 
Kommer in till växling mot löpning som 6:a tror jag?

Gör en ok växling och påbörjar min 19 kilometer långa löptur mot mål. Springer inte särskilt fort och jag håller samma pace hela tiden, men går ändå jämna steg med täten. Jag passerar John Andén och är uppe på 5:e plats och framför honom är Daniel Hansson. 
Efter första varvningen så får jag en positiv feeling att jag ändå kommer att sy ihop den här "säcken" jag tror att jag har Daniel inom synhåll, men när jag passerar, så är det tävlande ute på sin första loop.

Någon kilometer innan mål, så är jag ganska övertygad om att det är Daniel jag ser och en normal dag så skulle det finnas en spurtväxel, men den finns inte och jag är nöjd med prestationen oavsett.
Jag går i mål som 5:a efter ca 4 tim 17 min och har endast 6 min 13 sekunder upp till 1:a platsen och 2 min 23 sekunder upp till pallplats.  .....vilket formbesked ändå! 

Men dessa var bäst för dagen!!

Damklassen

1. Malin Hjalmarsson

2.Marie Nilsson

3.Cecilia Jensen

Herrklassen

1.Emil Dahlqvist

2.Clas Björling

3.Rikard Norlin