Haglöfs Åre Extreme Challenge 2016

Då var den "viktigaste" tävlingen över för i år.

Mycket av min träningsmotivation och inspiration, har sitt ursprung ifrån att ha detta lopp som ett mål under året. Men ju viktigare ett tillfälle är, desto mer press blir det och det är lätt att bli nervös dagen innan....vilket aldrig slår fel.

All träning, alla förberedelser, alla utgifter, alla prioriteringar, alla val, all utrustning...allt skall reduceras ned till just detta tillfälle, då väldigt mycket, kan gå väldigt mycket fel....

Jag är betydligt lugnare nu innan start än tidigare, men spänningen finns där och pockar på. Jag har testat och checkat min utrustning månader, veckor och dagar innan, inga roderlinor som är dåliga, alla skruvar sitter ordentligt, sulorna i skorna ligger som de ska, ordentligt med punkteringsvätska i däcken etc...allt som jag kan kontrollera och påverka har jag lagt ned tid på, men! Det finns inga garantier och det är just den inställningen jag har innan start. -Allt kan hända och det är en del av tävlingen!

Så! jag var ganska lugn på kvällen innan tävlingen, låg och kikade på fotboll ganska sent, Sam och Simone hade redan lagt sig. Jag börjar känna mig trött och gjorde en förflyttning ifrån soffan till sängen och fortsatte följa matchen. Matchen tog slut och jag slog igen datorn och....kunde inte somna.!!??

Efter att ha vridit och vänt på mig i en timme så stoppade jag lurar i öronen och satte på klassisk musik i låg volym...

Ytterligare en timme passerar och jag har fått nog av Mozart och Beethoven..."va fn!"

Scrollar fram P1 sommarprat med Johan Olsson och börjar lyssna. Resultat: jag vart ännu piggare

Somnar till efter 04 och väcks igen 05 då Sam och Simone går upp för att äta ris (tre timmar innan start, så att kroppen hinner processa klart) Tanken var att jag också skulle glufsa ris, men eftersom jag hade krossat porslin i mina ögon, så gjorde jag en snabbvariant. Jag tog två kanelbullar i sängen och försökte blunda en stund till.

05.45 uppstigning.

Jag är vid Tännforsen och starten tidigare än någonsin, inte särskilt trött, men kroppen känns seg och långt ifrån 100% tävlingsklar. Men å andra sidan, tror de flesta är ganska sega och ett par timmar ifrån sitt mest alerta och uppmjukade jag.

Värmer upp i ca 30 minuter på vattnet, det känns ok

Min plan är att starta bakom Daniel Hansson, för att snabbt komma iväg och vinna mark till andra. Sam Clark visste jag skulle gå full gas ifrån start och jag var ganska säker på att ingen skulle matcha hans fart och de skulle således bli en klunga efter honom och där måste jag vara med. Men om jag låg långt fram i den klungan, så skulle jag ha råd att falla ned lite i ledet om det började kännas tungt, därför ville jag ha en kanonstart, vilket jag också specifikt tränat på, att snabbt få upp en hög fart.

Starten går och jag ligger perfekt bakom Daniel, Sam drar som en avlöning 

Foto: Sven-Åke Nordenmark

Sam Clark

Farten är hög, jag har inte tid att kika på vad GPS mätare visar, men huvudet, armarna, magen, benen, hjärta och lungor arbetar för fullt. Men jag har bra sinnesnärvaro och kan fatta korrekta beslut, när jag måste gasa, när jag kan falla tillbaka osv.

Sam viker ned i forsen först av alla, sedan så kommer 1:a gruppen som blir ett långt utdraget pärlband där det blir lite mer osäkert vart man skall paddla och vem man skall följa?

Foto: Tobias Karlsson

Jag vid E14 bron

Jag har min rutt klar sedan tidigare och är inte beroende av att följa efter men gör det i alla fall. Det är bara något vägval som avviker ifrån kolonnen och där jag tar min egen väg med vägvinnande resultat skulle det också visa sig. Sedan så når vi ett stråk där det är som mest stök i vattnet. Jag hade planerat att gå på vänster sida om detta, men tränat på höger också. Nu följde jag tåget mot höger alternativet och det kändes cool, men precis innan så går en kille runt framför mig, vilket gör att jag måste styra vänster & rakt ut i de fetaste valsarna. Det går bra, men tappar fart och position.

passerar 90 graders svängen och trycker på i den mindre avslutande forsdelen med mål att komma ikapp gänget framför.

Väl ute på plattvatten igen, så har jag häng och kan börja "vila" på våg.

Passerar E14 bron och allt känns tiptop, tar knappt i och det bara flyter fram.

Och enligt gammal god tradition i alla fall de senaste åren, så blåser det ostliga jetvindar, vilket betyder rak motvind hela paddelsträckan. "helt otroligt???" "Det slår aldrig fel!" I mitt fall så vill jag att paddlingen skall avverkas så kvickt som möjligt, så att jag kan börja springa och sedan cykla. Men... as usual! Detta i kombination med ett riktigt dåligt tryck i forsen på grund av lågt vatten, skulle generera till långsamma tider på paddlingen. 

Precis innan den andra forsen så får jag en känsla av att det går svintungt???

Jag ligger fortfarande på våg, men ifrån att ha haft det "nice" så gick mätaren upp på "kritiskt"

Vågar inte kika bakåt ifall något har fastnat i rodret, men det känns så...men förmodligen inte.

Biter ihop fram till forsen, där jag sedan tappar några 10 tal meter till mitt gäng.

Efter andra forsen så kommer ett litet delta med vägval, paddla vänster, rakt fram eller den längre och säkrare högersvängen. Jag hade varit där och rekat två dagar innan och mitt alternativ var rakt fram, även om det var mycket sten framme, så fanns det en linje som var paddelbar. Alla i tåget framför mig går vänster, men det är det "näst bästa alternativet"....jag går rakt fram.

Kör mitt vägval och det går galant! när jag kommer ut på andra sidan mellan de mindre öarna, så har jag inte bara gått om min egen grupp, jag har även passerat någon mer..."Boost"

Foto: Sven-Åke Nordenmark

Precis innan andra lyftet

Ganska direkt efter detta är det dags för första lyftet och det går ok, jag skulle kunna optimera lyftet mer. Fast jag hade ingen lust att paddla solo och det var perfekt att hålla ihop med någon fram till nästa lyft. Däremot så hade jag tappat känseln i fötterna och högerbenet var avdomnat. Negativa tankar för löpningen snurrade igång, men släppte det och gör som man ska, ta en sak i taget, paddlingen fungerade bra, detta problem får jag ta på nästa sträcka.

Andra lyftet går lite snabbare och jag kommer iväg själv, men slår av på farten och får draghjälp av två andra (bra beslut)

Foto: Sven-Åke Nordenmark

När jag har tränat på Åresjön och i banans riktning, så har farten legat stadigt runt 12-12,5 km/h. Nu när vi paddlade mot Holliday Club i motvinden, så visade mätarn mellan 9,5-10 km/h, det gick inte fort.

Men trots en trög paddling, så såg jag mina huvudkonkurrenter strax framför mig och det gav en positiv feeling.

Vi når Årestrand och dags för tredje kajaklyftet, innan man får lägga ned båten på ängen och börja springa "äntligen!!"

Ingen känsel i fötterna och högerbenet känns lite bedövat, men steget på platten känns fint och jag önskar att det hade varit 20 kilometer slätlöpning. Kommer upp mot Kyrkan och Tobias visar in mig i rätt fålla..

Foto: Tobias Karlsson

Det blir en ganska snabb växling och iväg

Jag springer lite fel och missar snitslarna upp efter bäcken, eftersom jag går på autopilot och springer efter den gamla banan. Stannar och vänder tillbaka, sedan så börjar en jakt uppför berget...

Om slätlöpningen kändes fin, så var "löpningen" uppför raka motsatsen. Det kändes tungt, men jag får tacka mig själv för alla backpass, för trots en dålig feeling, så gick det ändå hyfsat fort. Det gäller bara att hålla ut under liften ifrån TOTT hotell till sista liftstolpen, sen så blir banan lite mer dynamisk och det är lättare att skölja bort syran i benen. 

Jag passerar min lagkamrat Rickard som gjort en bra padding och framför mig ser jag Simon Niemi och lite längre upp Mattias Nyström. 

Benen börjar vakna till liv och det känns bättre och bättre..

Jag passerar Simon när det är ca 10 min kvar till toppen och har Mattias i sikte

Det är lite dimmigt och jag hoppas att det inte är alltför tjockt på toppen, vilket kan ställa till det och man måste leta sig ner, istället för att bara stå på och springa.

Passerar kontrollen på toppen och får feedback ifrån Elin och Abbe  -Du är fyra!

"Fyra...ok, det är bra!"

Jag påbörjar utförslöpningen och även om jag tränat och sprungit denna sträcka, så gör dimman att man blir desorienterad och saker ser annorlunda ut, börjat jobba mig nedför stenblocken och stannar till.

Foto: Albert Karlsson

Tittar runt omkring och ser att jag är på väg ned mot Tväråvalvet (den resan har jag gjort en gång i tävlingssammanhang, kostar en timme extra)

Ser en stolpen med snitsel..."dit skall jag" slår på löpsteget igen...

Simon har krigat på bra bakom och lägger sig i mitt "kölvatten"

Vid teknisk utförslöpning är det fördel att kunna ligga bakom, du kan endast fokusera på att hänga med och inte göra aktiva vägval, däremot så om den framför gör ett dåligt vägval. så har du som ligger bakom någon sekund på dig att ta ett bättre beslut. Jag blir inte av med Simon, men det är inget jag försöker skapa med ett ryck eller liknande. Det går redan sjuk fort nedför och ett felsteg och dåligt beslut kan rendera i brutna fotleder eller värre. Jag har inte sprungit så här fort utför efter mina skador i fotlederna jag ådrog mig i december, jag har sparat dem till just detta ögonblick och denna stund.

Även om jag har tränat vägval många gånger och kan banan utan och innan, så bor Simon i Åre nu och har fördelen av att nöta sträckan oftare. Så vi har lite dialog om snabbast linje och Simon tar sig förbi mig och får vara ledarhund ett tag.

Nu kan jag slappna av en stund och bara flyta med, låta fötterna rulla, äta någon gel och dricka.

När vi bränner ned för berget så blir jag själv fascinerad över vår framfart, rena rama  bergsparkouren, mjuka som katter. Hoppar ned ifrån höga avsatser, slidar på höften över någon kant, springer ned för vertikala drops... 

När vi kommer ned mot grusvägen och de sista 5 kilometrarna till Huså så vrålar Simon något bakom...

"vad sa han?"....jag vänder mig om och ser att han fortfarande springer, så det hände i alla fall ingenting. "sa han lycka till?" 

På grusvägen så pinnar jag på utan att förta mig. Har bra kontroll på läget och kroppen känns fin, ingen kramp, smärtor eller trötthetssyndrom.

"bra fortsätt så här nu...så bombar jag på cykeln"

Kommer ned till Huså och Tobias står redo för att assistera vid växlingen.

Foto: Tobias Karlsson

Växlingen går långsamt, men det är mitt eget fel, eftersom jag måste pilla med cykelhandskarna. Tidigare år har jag haft handskar på ifrån start, men nu paddlar jag utan handskar och med vax på paddelskaftet istället och kombon handskar och vax fungerar dåligt.

Men kommer tillslut iväg och börjar trampa på.

Kan inte säga att jag tyckte det gick särskilt fort, försökte bara hitta ett bra flyt och trycka på där det var tungt och återhämta mig när det fanns tillfälle.

Foto: Tobias Karlsson

Jag fick veta vid växling att det var ca 4 minuter upp till Daniel Hansson. "det kan gå att hämta in" tänkte jag

Vid första tidsrapporten har jag hämtat in 1 min och 20 sekunder 

Vid nästa så är jag endast 1 min och 10 sekunder bakom och då var det ca 35 minuter kvar av loppet. "det kommer gå"

Jag kör hårt på grusvägen mot Åre björnen och tycker inte att jag tappar fart och borde ha tagit in avståndet ganska snart?

Foto: Tobias Karlsson

När jag kommer till Åre Björnen och påbörjar den långa stigningen upp mot berget igen, så får jag ny tidrapport.. -två minuter bakom Daniel!

Foto:Tobias Karlsson

Daniel Hansson

"va fn!??" är det större avstånd nu???

Jag blir förvånad och lite ställd?? Fick jag glädjetider förut? Cyklar jag långsamt? ska jag vara orolig för bakomvarande?

Jag spinner på uppför backen och jag ser Daniel långt däruppe, han är snart på toppen. "det blir svårt att hämta in"

Jag började själv bli lite sliten och hade inte så mycket mer kol att skyffla in.

Kommer upp på kalfjället och vänder ut på myren och därefter den snabba utförskörningen mot Åre björnen igen. Får ny tidsrapport vid kostigen under kraftledningen. - Två minuter bakom Daniel!

"samma avstånd" Nu är det endast ett haveri som kan ändra på matchbilden.

När jag kommer till den branta stigningen ovanför kabinbanan och inte ser Daniel, så går luften ur...."Jaha! fyra igen då"

Jag rullar försiktigt igenom downhillbanan och tar mig till mål....inte särskilt nöjd.

-Grattis till tredje platsen!!! säger speakern.

????? -Va?

-Jag är ju fyra?

Får då veta att Mattias sprungit fel på toppen och jag har varit trea sedan dess...

En pallplats var ju betydligt mer muntert än placering 4:a.."härligt"

1:a Sam Clark

2:a Daniel Hansson

3:a Jag

Foto: Albert Karlsson

Foto: Tobias Karlsson

Stort tack till alla er som hejat på plats och fyllt min inkorg i telefon och mail med lyckönskningar! Stort tack till Syrran och Tobias med familj som alltid ställer upp. Stort tack till mitt team Thule och mina sponsorer

Scott cyklar, Gococo strumpor, YNIQ glasögon, Nordic kayaks, Train eat live, AXA 

Lite fakta:

Första gången på 5 år jag inte varit skadad nära inpå tävlingen.

längd på mina löpstavar 115 cm (väldigt korta, men använder dem mest i de brantaste partierna)

Åt dagarna innan: Mycket ris med smör och salt, glass och smågodis

innan start 2 Nutrixxion magnesiumrör 

Endast vätska på paddlingen ca 1 liter Cola

Löpningen två gels och 0,5 dl vätska (med två H2Pro 1500 tabletter i) ifrån train eat live  http://www.feelalive.nu/ även gels och magnesium därifrån.

Cykel, en flaska 0,7 dl Red Bull + två gels

Totalt 2,2 liter dryck och 4 Nutrixxion XX force gels.

Näst snabbast utför till Huså (efter Sam Clark) och min andra snabbaste utförstid på löpningen någonsin.

Snabbaste cykeltid på cykelsträckan någonsin (sedan denna började användas 2012?) och oavsett tävlingsklass, även stafett inräknat.

Däckval Specialized Renegade 2,3, tryck 1,4 bar

Löpskor Inov8 Xtalon 190, den första utgåvan (röda)

Vikt 68 kg

Kramptillfällen= 1 gång i höger lats (under löpningen)

Stentouch på paddlingen= 0