Tänk! "There is no spoon" Xterra 2016 the sammanfattning.

Filmen Matrix

Under Neo´s besök hos oraklet får han en uppvisning i att böja skedar med tankekraft med den förlösande uppmaningen "there is no spoon" endast en sked som du är programmerad med en förväntan skall uppträda på ett sätt som är förutbestämt (icke förändringsbar med telekinesi) 

Idrott och prestation är till stor del en mental match och utan att borra vidare i detta ämne så klubbar vi konsensus omedelbart och kilar vidare.

Ibland i olika situationer brukar jag försöka tänka "det är mentalt" Exempelvis!  Jag kör intervaller hemma på Monarken, lungorna värker, benen är stumma och det är 75 sekunder kvar på 4 minutersintervallen....då! "jag har inte alls trötta ben och andningen är fin...det är endast min egna förväntan på att jag skall vara trött" och fortsätter 75 sekunder till.  I samma sekund som du accepterar det faktum att du tömt alla resurser du har, så har du förlorat.

.....jag är ute på löpsträckan (10 km) och känner en begynnande kramp i vänster framsida lår, farten är under all kritik och känslorna har haft en lång nedåtgående spiral...nu är det endast survival mode. Jag plockar fram esset ur bakfickan "there is no spoon" men kroppen svarar som om den blivit feltankad med diesel i en bensindriven motor, knyter sig och krampen intensifieras istället. 

ok! fungerar inte "Willy Wonkakortet" så får man hala upp "realitetskortet" att med lite sinnesnärvaro dissekera återstoden av loppet och planera kvickt för hur jag skall avverka den så snabbt som möjligt, utan att parkera.

Som att...springa rakare linje (titta upp), tänk framåt (titta inte bakåt)..."njut" ( det är ju detta jag tränat för) slappna av när det går och ta det lite lugnare vid avsnitt där krampen ökar, öka steglängden vid lättare partier etc etc...

Jag kommer in för varvning (5 km) och hör "Jari! Jari Jari!! Skalla & överrösta hela målområde. På bron över gångtunneln står min fan club och går bananas "vilka dårar" tänker jag, samtidigt som en härlig värme sprider sig inombords och jag mäktar med ett kort leende och viftar till med handen....ut på sista loopen. Jag har haft Martin Flinta ca 30 sekunder framför mig under löpningen (Han startade dock ca 1 min och 20 sekunder efter mig med de övriga i age group, fast kom i kapp redan på simningen) 

Men nu börjar jag tappa fart ordentligt och ser hur en Thulerygg sakta glider längre och längre ifrån.

I skogen står Daniel Hansson med Kristin Larsson & Albin och försöker peppa och levererar tidsrapporter på löpande band. Jag vill gärna ge tillbaka genom att snäppa upp mig själv, ta mig i kragen och springa fortare, men i survivalmode läge så finns det inget extra kol att skotta in...bara genomföra.

Jag hyvlar av löpningen meter för meter och tar mig in tillslut på en 13:e plats (11:a i Pro, men Martin Flinta och Magnus Olander är ifrån age group klassen och har kilat in sig framför)

Martin Flinta ifrån Thule teamet

 Jag är grymt besviken!

Foto: Gunnar Eld

Ingen skugga över de som är före mig, det var hög nivå på startfältet detta år och särskilt Mexaren som vann...Mauricio Mendez. Han kom 4:a på VM förra året och jag spådde då att han skulle ta guld inom 2 år.

Foto: Gunnar Eld

Mauricio Mendez

Jag gör inget urkass lopp, men ingen harmoni och slog ganska snett på "spiken" 

Fast nu gör vi en wrap up ifrån start!

Xterra på min egen bakgård...

För egen del handlar det inte om att vinna eller placering, utan vad jag får ut efter lagd insats. Xterra är något jag egentligen kört på kul, utan att egentligen haft vare sig förhoppningar...eller jo! det har jag haft, men inga förväntningar på att jag skall leverera. Denna gång var det mitt 4:e Xterralopp (totalt, sen jag provade på första gången 2014)...alltså inga volymer av tillfällen.

Men nu var det första gången jag ställde lite krav på mig själv och tränat mer specifikt inför, vilket var en nödvändighet ifall jag skall lyckas få till ett resultat som är bra nog för att få klartecken till Hawaii och VM senare i höst.

Hade simmat lite mer än tidigare och nött på banan eftersom jag haft förmånen att ha den så nära och tillgänglig. 

Hade en kalkyl på ungefär vad jag borde klara av och med utrymme för överraskningar åt det positiva hållet, baserad på träningstiderna och den såg ut på detta vis.

Simningen 1500 meter: Fixade jag en tid runt 25 minuter så var det good enough! ( levererade 24.58)

Cyklingen 30 kilometer: gick i två varv och beräknad tid var ca 40 min per varv. 1 tim 20 min totalt (levererade 1:22:14)

löpningen 10 kilometer: två varv och beräknad tid var 23:30 per varv. 47 min totalt (levererade 50:31)

Det jag inte hade tränat på var växlingar....och det skulle visa sig vara lika uselt som vanligt.

Hade jag levererat detta i ett paket, så skulle jag varit mycket nöjd! oavsett en 20:e plats, dvs jag hade fått ut det jag peggat upp för. Ingen orimligt hög målsättning, men det krävdes att alla "strängar" skulle lira.

Jag var på plats i god tid innan start och iordningställde min utrustning, kroppen kändes ok och jag var taggad. Vädret hade varit lite växlande under natten, men solen kikade fram och det såg ut att bli en torr och perfekt dag.

Foto: Gunnar Eld

Kröp i våtdräkten och hoppade i vattnet, ca 15 minuter kvar till start.

Pro klassen skulle starta 12:55 och age group 13:00, alltså 5 minuter efter.

Jag räknade med att de kvickaste ifrån age group skulle komma ikapp mig i slutet på simningen (Då en del ur age group simmar lika snabbt som de snabbaste proffsen)

Men speakern ropar att de startar 2 minuter efter, vilket sedan skulle visa sig vara ännu tightare på (vad jag hörde efter ca 1,5 min bakom)

När man simmar så är det svårt att veta ifall det går fort eller sakta, dåligt med referenser utöver sina motståndare i vattnet och blir man omsimmad, så får man inga positiva vibbar. Om man inte kan banan och har en klocka på armen, så får man lita på sin känsla, men jag har simmat alldeles för lite för att känna av om det är bra flow eller inte. 

Så min plan var att försöka hänga bakom ett par fötter i pro klassen och hålla dem vägen in till växling. Gick inte det? plan B! försöka hålla eget tempo och simma som på träning.

Starten går!

Känns ok i ca 150-200 meter, men det är svårt att navigera bakom i det mörka kölvattnet efter ett par fossingar. Jag får lägga mer kraft på att korrigera min kurs, istället för att simma avslappnat och rakt. Efter ca 600 meter så bestämmer jag mig för att köra själv och känner mig då helt ensam i vattnet..."hur fn går detta egentligen?" "känns som att det går svinsakta" "lyft armbågen nu" "mest kraft i början av draget" "andas".....jag får stanna till snabbt och tömma glasögonen på vatten som sipprat in. 

Crawlar vidare och ganska snart så får jag sällskap av Aquaman, Jonny Weissmuller och Hajpojken som passerar i ett naffs.

Det var age grouparna som redan kommit ikapp????? Sjukt stressande. Jag hade fortfarande ca 200 meter kvar på första loopen och folk som hade startat 2 minuter bakom var redan förbi? Det var inga positiva signaler och jag fick känslan av att simningen tog enorm tid.

Fortsätter skvalpa mig runt banan på mitt andra varv och försöker samla tankarna på det som är viktigt och sortera bort bruset av den negativa sorten.

Men tar mig simtag för simtag närmare växlingen och lyckan att få hoppa ur våtdräkten och börja cykla istället.

Kommer upp ur vattnet och på lite darriga ben springer jag till min växlingsplats och ålar av mig dräkten, sen så på med cykelskor...fippel fippel!, sen på med hjälm, sen på med cykelhandskar, fippel fippel!, sen på med glasögon och iväg. 1 minut och 21 sekunder tog detta! Sam Osborne som slutade trea totalt, han gjorde det på 24 sekunder. Pinsamt dåligt av mig!

Väl ute på cyklingen så var det min "tur" nu skulle det gå undan...

Passerar direkt flera tävlanden och tar mig fram längst med banan. Benen är lite krispiga sedan simningen ( Det är ju märkligt? simmar knappt med benen, men är ändå trött i dem) Men hade en syreskuld i kroppen efter badet och det brukar ta några kilometer innan det släpper. Men tyckte inte riktigt att det lossnade? Backar där jag brukar flyga uppför, gick trögt och det fanns liksom ingen explosivitet. 

Jag fortsätter avancera och ser Flinta framför mig som hade passerat mig redan under simningen. Men precis i samma skede som jag kommer upp i rygg, så missar jag en spång med framhjulet och får luft under vingarna. Vrålar -Geronimo!! och hinner tänka att detta kan ju sluta riktigt dåligt....

1. Jag landar en bit framför cykeln och klarar mig utan värre skador, bra! 

2. styret har vridit sig och fixat en ful repa på ramens överrör, dåligt!

Jag tänker tanken bryta i någon sekund, cykelbenen hade lyst med sin frånvaro och under tiden som jag lekt meteoritnedslag så hade 4-5 cyklister passerat mig.

Men "suck!" jag börjar trampa igen och hinner inte komma särskilt långt innan jag måste stanna på nytt för att åtgärda mitt växelreglage som gått sönder i kraschen och kunde inte skicka ned kedjan på de nedre regionerna av kassetten.

Vet inte hur mycket tid som rinner iväg på detta, men det lilla momentum jag fått upp var nu bortblåst. Kommer in till varvning och möts av en fantastisk fan club och mängder av hejjarop "Shit!!" Trots en injektion av stöd och pepp så händer det inget radikalt med dagsformen som består. Jag fortsätter ta någon placering på cyklingens andra varv, men känner mig inte som en jagande Tiger, utan ser fram emot att växla till löpning och få ett slut på dagen.

Delar av min hejarklack

Foto: Gunnar Eld

Växlingen ifrån cykel till löpning går ok, jag gör det på 41 sekunder, Sam Osborne 23 sekunder.

Jag trippar ut ifrån växlingsområdet och nu återstår 10 kilometer teknisk och kuperad löpning, Martin är återigen strax framför mig och hade det funnits en gnutta extra resurser att kasta in, så skulle jag garanterat försökt komma ikapp...eller haft målbilden att göra det.

Det börjar rycka till ovanför vänster knä....."kramp" 

Ja det var Xterra Sweden!

Helena ifrån Thule teamet var ruskigt stark och vann damloppet

Foto: Gunnar Eld

Foto: Gunnar Eld

Helena Erbenova

Epilog

Hur skall jag nu komma till VM? Antingen så får jag hoppas på att detta resultat ändå är tillräckligt bra? Eller så måste jag göra en tour och prestera bättre i någon av de återstående tävlingarna, vilket inte är så många. Men närmst Danmark annars Tyskland kommande helg, alternativt Korea eller USA. Danmark är inte aktuellt, då jag åker till Kina och tävlar med Thule insåg jag i skrivande stund.

Det finns många förbättringsåtgärder vilket framkommer ganska tydligt i texten. Men om jag skall kapa ca 2 minuter på simningen så behöver jag lägga ned ordentligt med tid och jag är inte övertygad, har jag lust med det? Det är tid jag behöver till paddlingen....vi får se?

Xterra arrangemanget var annars en stor succé!! inget annat kan sägas! Pål och Micke (och säker en massa fler) har jobbat stenhårt för detta och jag har fått höra ifrån flera håll att det upplevdes som ett proffsigt arrangerat event och även om jag inte kommer lägga ned mer tid på simningen, så kommer jag garanterat stå på startlinjen i detta lopp nästa år....om jag inte har något viktigare för mig.

Stort tack till! Danne, Matte, Tommy, Hanna, Ida, Gille´s , Kristin, Daniel mfl...för support! 

Aftermath